På den skola där jag genomfört mina fältstudier har de ingen arbetsplan att gå efter vad det gäller teknik – i alla fall ingen som de hade koll på vart den var – utan de arbetar enligt klassläraren efter Lpo-94 och de mål som finns i kursplanen. När jag kikade runt lite i klassrummet fann jag utöver de tekniska vardagliga saker som vi använder; pennor, saxar, datorer och så vidare, även material för NTA, Natur och Teknik för Alla. NTA bygger på att eleverna gör egna undersökningar och samlar data samt diskuterar och dokumenterar sitt arbete och resultat.
Detta är ett material som de för tillfället arbetar med och jag fick tillfälle att vara med under en lektion där de låg i startgroparna för att börja med temat ”Kretsar kring el”. I det temat är målet att elever och lärare i samverkan utför systematiska observationer och experiment, förutsäger, beskriver och dokumenterar sitt arbete och sina resultat och samlar på sig kunskaper om elektriska kretsar, så att de kan använda sig av dessa i de avslutande tillämpningsövningarna. De ska använda sitt kunnande som redskap för att formulera och pröva sina antaganden och lösa problem och vidareutveckla sin nyfikenhet, kreativitet och lust att lära. De får även chans att göra en första bekantskap med några nya begrepp och sammanhang inom fysiken och tekniken, t.ex. serie- och parallellkoppling, ledare, isolatorer och dioder.
Till varje tema följer en färdig låda med material att experimentera med samt en handledning för läraren. Temat startar med en kort introduktion som läraren håller i och sedan får eleverna veta vad målet med temat är så att de är väl införstådda med vad som förväntas av dem. Läraren har ju en handledning som hon följer men just denna gång tar hon fram lådorna och låter eleverna kika i dem och hon säger att det är det som är så bra med ett material som NTA, att man kan välja att göra lite som man vill beroende på eleverna.
Jag pratade vidare lite med läraren och hon menade på att hennes attityd gentemot teknik var den viktigaste när det kom till hur hon undervisade eleverna och att hon som inte är särskilt intresserad av teknik får arbeta särskilt hårt för att inte förmedla detta till sina elever. Hon pekade på hur teknik kan göras till ett större ämne än vad det är idag men att det krävs kunskap om det, en kunskap som fler lärare än tekniklärarna borde besitta då dagens samhälle skulle stått i princip stilla utan teknik.
I förskolan fann jag även där vanliga tekniska saker som barnen dagligen använder sig av både i sin ute och innemiljö. Det fanns pennor, saxar, limstift, bestick, cyklar, gungbrädor också vidare. Barnen sitter mycket vid en dator och spelar Mulle-Meck, ett spel som tar upp mycket teknik. Jag frågade personalen hur de tänkte kring teknik och de menade att teknik i förskolan är något så vanligt förekommande ämne att de knappt tänker på det. Ofta är det barnen själva som kunde styra in på hur en sak faktiskt är teknisk och barnen nöjer sig oftast med ett bekräftande att deras tankar stämmer. Läraren menade på att de under åren de arbetat blivit bra på att se vad barnen visade intresse för och fånga upp det i stunden. Hon menar också att tack vare att de arbetar så nära Lpfö-98 så tänker de hela tiden i banor kring natur och teknik när tillfälle ges. Personalen på förskolan låg dock i planering för ett tema där de hade tänk ha teknik som en gren. Barnen hade börjat visa stort intresse för matlagning och ofta lekte med leksaksspisen. Personalen tänkte i banor kring hur människan lagat mat genom tiderna med hjälp av eld och numera spisen, elektricitet och så vidare.
måndag 25 maj 2009
fredag 8 maj 2009
Teknik i skola och förskola
Tekniken i skolan har ej varit något framträdande projekt under min fältstudieperiod. Men klassen har tidigare arbetat med teknik i större skala. De har till exempel tillverkat vindsnurror, blommor som kan vissna och växa med hjälp av två sprutor där den ena är vattenfylld och den andra luftfylld. Skolan har flera tekniklådor från Balthazar som används av de äldre eleverna. Det intressanta är ändå att se all teknik som eleverna använder utan att de tänker på teknikaspekten. De använder exempelvis dagligen saxar, pennvässare och bestick. Eleverna i klassen har även trä- och syslöjd och där finns en mängd teknik som eleverna använder i form av till exempel borrar, tänger, symaskiner och nålar. Då eleverna får frågan om vad teknik är rabblar de snabbt upp en stor mängd tekniska saker såsom mobiltelefoner, datorer och cd-spelare. De tänker många gånger ej på all den teknik de har omkring sig och använder dagligen förutom de tekniska sakerna de nämnde.
I förskolan arbetas det med teknik i stor omfattning. Barnen har tillgång till verktyg i ett teknikrum och barnens projektarbete har under våren handlat om hissar och broar och barnen har då tillverkat och provat en mängd olika hiss- och brokonstruktioner.
Teknikrummet på förskolan är placerat i en liten skrubb som tidigare var förråd. Det finns en mängd verktyg och apparater att skruva isär och montera ihop. Jag har dock ej sett några barn i rummet under de tillfällen jag besökt förskolan vilket är synd då rummet har så mycket att erbjuda i teknikväg.
Min tanke är att det nog skulle locka fler barn om teknikmaterialet placerades i ett öppet rum där alla barnen naturligt ser materialet och lockas av Att använda det. Detta skulle även underlätta för lärarna då de har större möjlighet att sätta ord och begrepp på det som barnen är verksamma med.
Vid ett av mina besök på förskolan hade jag turen att få gå med på utflykt till fågeltornet. Barnen skulle där få prova sin hissar i en miljö utanför förskolan. De hade med några olika hissar med differentierande snörlängd. Baren fick sitta uppe i tornet och under tystnad rita vilken frukt de ville ha till fruktstunden och sedan hissades lappen ner till första våningen där en lärare skulle se vilken frukt barnet önskade och lägga det i hissen. Barnen fick även välja vilken hiss de ville att lappen och frukten skulle färdas i och de upptäckte ganska snart att en del hissar inte räckte ända ner utan att de fick byta till en hiss med längre snöre. Ett barn kom på att tornet måste vara lika högt som loftet på förskolan eftersom hissen med det längsta snöret passade bra i längd. Det var av barnet en fantastisk jämförelse, att få en föreställning av två ungefär lika höjder fast de var i så skilda miljöer. Det hade ingen av oss vuxna reflekterat över utan tanken var att se vad barnen skulle hitta på om hissen ej nådde ner.
Det är av stor vikt att lärare är med och ger barn och elever begrepp och ord för det som sker. Då barn och elever får höra ordet teknik ock olika teknikbegrepp blir företeelsen mindre främmande och både flickor och pojkar får ett naturlig förhållningssätt till teknik.
I förskolan arbetas det med teknik i stor omfattning. Barnen har tillgång till verktyg i ett teknikrum och barnens projektarbete har under våren handlat om hissar och broar och barnen har då tillverkat och provat en mängd olika hiss- och brokonstruktioner.
Teknikrummet på förskolan är placerat i en liten skrubb som tidigare var förråd. Det finns en mängd verktyg och apparater att skruva isär och montera ihop. Jag har dock ej sett några barn i rummet under de tillfällen jag besökt förskolan vilket är synd då rummet har så mycket att erbjuda i teknikväg.
Min tanke är att det nog skulle locka fler barn om teknikmaterialet placerades i ett öppet rum där alla barnen naturligt ser materialet och lockas av Att använda det. Detta skulle även underlätta för lärarna då de har större möjlighet att sätta ord och begrepp på det som barnen är verksamma med.
Vid ett av mina besök på förskolan hade jag turen att få gå med på utflykt till fågeltornet. Barnen skulle där få prova sin hissar i en miljö utanför förskolan. De hade med några olika hissar med differentierande snörlängd. Baren fick sitta uppe i tornet och under tystnad rita vilken frukt de ville ha till fruktstunden och sedan hissades lappen ner till första våningen där en lärare skulle se vilken frukt barnet önskade och lägga det i hissen. Barnen fick även välja vilken hiss de ville att lappen och frukten skulle färdas i och de upptäckte ganska snart att en del hissar inte räckte ända ner utan att de fick byta till en hiss med längre snöre. Ett barn kom på att tornet måste vara lika högt som loftet på förskolan eftersom hissen med det längsta snöret passade bra i längd. Det var av barnet en fantastisk jämförelse, att få en föreställning av två ungefär lika höjder fast de var i så skilda miljöer. Det hade ingen av oss vuxna reflekterat över utan tanken var att se vad barnen skulle hitta på om hissen ej nådde ner.
Det är av stor vikt att lärare är med och ger barn och elever begrepp och ord för det som sker. Då barn och elever får höra ordet teknik ock olika teknikbegrepp blir företeelsen mindre främmande och både flickor och pojkar får ett naturlig förhållningssätt till teknik.
tisdag 5 maj 2009
Diskussionsseminarium kring arbetsplaner och mål
Våra diskussioner inleddes med vad vi som studenter upplevt då vi sökt efter arbetsplanerna på förskola och skola. De flesta av oss har upplevt att det inte finns något framarbetat i förskolan, detta för att de arbetar mer temainriktat. De flesta skolorna har mer eller mindre arbetet fram en arbetsplan.
Vi i gruppen håller med Sjöberg (2000) som menar att det är viktigt att kunna motivera sitt arbete i skolorna, man bör skilja mellan motivering och mål. Samhällsaspekten bör finnas med när vi lär ut naturvetenskap eftersom det blir en större helhetssyn. Två viktiga motiveringar till att lära sig naturvetenskap är enligt Sjöberg nytta och bildning. Kunskap är makt och genom att undervisa i naturvetenskap menar vi att eleverna får chans att ta del av denna makt. Även Lpo94 pekar på vikten av en allmänkunskap för att kunna delta, förstå och reflektera över hur samhället fungerar och för att kunna ta sitt demokratiska ansvar. Även kursplanen i de naturorienterade ämnena förordar detta.
Inom det naturvetenskapliga ämnet fann vi att de flesta valt att arbeta på ett undersökande sätt genom hypotes, experiment, observation och slutsats.
I arbetsplanerna finns många gånger bra beskrivningar på vad som skall undervisas kring samt vad som skall göras, vilket vi känner är en stor trygghet när vi kommer ut som nyexaminerade lärare. Vi anser att det brister i utvärderingen, eftersom det inte finns några tydliga utvärderingsmål. Vi tror att det är mycket arbete för lärarna att bryta ner målen till att bli utvärderingsbara, ämnet är stort och abstrakt vilket kanske kan leda till att du som lärare blir ”mållös”.
En av oss åtta i gruppen hade en arbetsplan som visar på undervisningsstrategier, vilket blir väldigt konkret.
Vi har förstått att i förskolan så ses språket som en viktig del i verksamheten. Vi har sett att de arbetar mycket med teknik och naturvetenskap men att personalen själva inte uppfattar detta. Vi anser att språket kommer in i allt det som vi väljer att arbeta med, det är inte ett ämne för sig. Om de skulle välja att mer medvetet arbeta kring dessa ämnen så skulle andra begrepp kunna synliggöras i språket, vilket blir mer utvecklat anser vi. Vi anser för deras egen del att de skall få in natur och teknik i målen, för att tydliggöra för sig själva. Vi hade en förskola som arbetade med kroppens sinne men var själva inte medvetna om att det var ett naturorienterat ämne de arbetar med.
Vi i gruppen håller med Sjöberg (2000) som menar att det är viktigt att kunna motivera sitt arbete i skolorna, man bör skilja mellan motivering och mål. Samhällsaspekten bör finnas med när vi lär ut naturvetenskap eftersom det blir en större helhetssyn. Två viktiga motiveringar till att lära sig naturvetenskap är enligt Sjöberg nytta och bildning. Kunskap är makt och genom att undervisa i naturvetenskap menar vi att eleverna får chans att ta del av denna makt. Även Lpo94 pekar på vikten av en allmänkunskap för att kunna delta, förstå och reflektera över hur samhället fungerar och för att kunna ta sitt demokratiska ansvar. Även kursplanen i de naturorienterade ämnena förordar detta.
Inom det naturvetenskapliga ämnet fann vi att de flesta valt att arbeta på ett undersökande sätt genom hypotes, experiment, observation och slutsats.
I arbetsplanerna finns många gånger bra beskrivningar på vad som skall undervisas kring samt vad som skall göras, vilket vi känner är en stor trygghet när vi kommer ut som nyexaminerade lärare. Vi anser att det brister i utvärderingen, eftersom det inte finns några tydliga utvärderingsmål. Vi tror att det är mycket arbete för lärarna att bryta ner målen till att bli utvärderingsbara, ämnet är stort och abstrakt vilket kanske kan leda till att du som lärare blir ”mållös”.
En av oss åtta i gruppen hade en arbetsplan som visar på undervisningsstrategier, vilket blir väldigt konkret.
Vi har förstått att i förskolan så ses språket som en viktig del i verksamheten. Vi har sett att de arbetar mycket med teknik och naturvetenskap men att personalen själva inte uppfattar detta. Vi anser att språket kommer in i allt det som vi väljer att arbeta med, det är inte ett ämne för sig. Om de skulle välja att mer medvetet arbeta kring dessa ämnen så skulle andra begrepp kunna synliggöras i språket, vilket blir mer utvecklat anser vi. Vi anser för deras egen del att de skall få in natur och teknik i målen, för att tydliggöra för sig själva. Vi hade en förskola som arbetade med kroppens sinne men var själva inte medvetna om att det var ett naturorienterat ämne de arbetar med.
torsdag 23 april 2009
onsdag 22 april 2009
Reflektion och tankar efter genomförd lektion
Samband mellan undervisning och ämnesteori
Man ska ha i åtanke att man bör knyta kunskapen tillexempel naturvetenskap till sin erfarenhets värld alltså kunskapsanknutet och vardagsanknutet
Det är alltså bra när läraren planerar all sin undervisning att tänka från två olika perspektiv. Susanne Klaar använde begreppen vision ett och två i sin föreläsning 30/1-09 ”Didaktikbegreppet i olika perspektiv” högskolan i Skövde som helst ska balanseras för att få en optimal lärandesituation. Vi har en relativt bra balans i vår planerade undervisning eftersom kunskapen är vetenskapligt faktabaserad samt vardagsanknutet genom experimentet tillexempel kalla fötter. Ämnesteorin är snäv på grund av att vi har utvärderingsbara mål, genom teckningarna och samtalen runt cartoon visar att barnen har nått syftet med att utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen och se samband och mönster med hur blåst och luft hänger ihop.Man bör genom skolans utbildning få kunskap som gynnar elevernas förståelse nu och i framtiden.
Av: Ann-Sofie & Anne-Li
Man ska ha i åtanke att man bör knyta kunskapen tillexempel naturvetenskap till sin erfarenhets värld alltså kunskapsanknutet och vardagsanknutet
Det är alltså bra när läraren planerar all sin undervisning att tänka från två olika perspektiv. Susanne Klaar använde begreppen vision ett och två i sin föreläsning 30/1-09 ”Didaktikbegreppet i olika perspektiv” högskolan i Skövde som helst ska balanseras för att få en optimal lärandesituation. Vi har en relativt bra balans i vår planerade undervisning eftersom kunskapen är vetenskapligt faktabaserad samt vardagsanknutet genom experimentet tillexempel kalla fötter. Ämnesteorin är snäv på grund av att vi har utvärderingsbara mål, genom teckningarna och samtalen runt cartoon visar att barnen har nått syftet med att utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen och se samband och mönster med hur blåst och luft hänger ihop.Man bör genom skolans utbildning få kunskap som gynnar elevernas förståelse nu och i framtiden.
Av: Ann-Sofie & Anne-Li
Varför tror du att det blåser?
Genomförande och utvärdering i förskola och skola med hjälp av concept cartoon.
av Ann-Sofie och Anne-Li.
Förskoleperspektiv: Det var sex barn vid det första lärandetillfället och fem barn vid det andra tillfället. Barnen satt runt ett bord, vi började med att läsa sagan som var tänkt att använda som redskap för att lyfta in fakta och historik på ett intressant sätt. Barnen lyssnade och var delaktiga eftersom vi stannade upp och pratade samtidigt om olika fenomen. När vi kom till den delen av sagan där Galileo Galilei upptäckte att fjädern stoppades upp av något, kastade vi upp fjädern och barnen fick själva fundera vad det var som stoppade upp fjädern. En pojke sa direkt att det är luften som stoppar upp fjäderns fall. Vid detta tillfälle blev barnen medvetna om att runt omkring oss finns något som heter luft men det syns inte. När vi läste vidare kom vi till frågan ”men hur blir det blåst”? Barnen förklarade, främst en liten professor som Ann-Sofie hade i sin grupp att det beror på att det är vinden som gör att det blåser. Vi läste vidare och berörde begreppen att solen värmer marken och havet, att varm luft är lättare än kall luft och tar mer plats och puttar undan den varma luften, alltså varm och kall luft cirkulerar vilket gör att det blir vind, alltså blåst. Som avslutning på sagan berörde vi vindkraftverken som utnyttjar vinden tillenergi, detta kunde ”Ann-Sofies lilla professor” förklara för de andra barnen. Innan genomfört experiment fick barnen frågan om de tror att luft väger något, alla svarade nej, den kan inte väga nått. För att påvisa att luft som finns runtomkring oss faktiskt väger något använde vi oss av två uppblåsta ballonger i samma storlek fastknutna på en blompinne i var ände. Anne- Li stack hål på en av ballongerna och vips upptäckte barnen att den uppblåsta ballongen lutade neråt och den tomma ballongen åkte upp. Det blev som en våg. Genomförandet för att belysa varm luft att den stiger, gjordes med hjälp av att Ann-Sofie tände ett ljus och barnen fick känna med handen bredvid ljuset, frågan som ställdes: är det varmt? Nej, blev svaret, nu fick de lägga handen ovanför ljuset, är det varmt? Ja, sa alla barnen, varför är det så, blev motfrågan av oss? Barnen svarade: därför att den varma luften åker upp? Nu fick alla barnen ställa sig på golvet och ta av sig strumporna, Anne-Li öppnade dörren och frågade var blir ni kalla först. Vissa av barnen sa på armarna, men Anne-Li stängde dörren, och öppnade efter ett par minuter. Känn igen och då sa i princip alla barn att de fryser om fötterna. Varför tror ni att ni fryser först om fötterna? Efter fundering och lite hjälp på traven svarade de att den kalla luften är tung och hamnar på golvet.
Nästa experiment som vi hade var att slutligen tydligt påvisa att kall och varm luft cirkulerar genomförde vi med hjälp av en fjäder i en sytråd. Barnen fick frågan: åt vilket håll tror ni fjädern blåser åt? Olika svar och sedan provade vi. Dörren öppnas och Ann-Sofie håller fjädern långt ner och den blåser in tillsammans med den kalla luften. Nu håller Ann-Sofie fjädern i mitten av dörren hur tror ni fjädern kommer att blåsa nu? Barnen trodde att fjädern blåser ut. Vi provar och upptäcker att fjädern står i princip still, hur kommer det sig? Med andra ord sker ingen större cirkulation i mitten av ett rum. Nu provar vi att hålla fjädern högt upp vid dörren, vad händer? Barnen tror att fjädern blåser ut, men varför hade de ingen teori om. Vi provar och visst är det så att fjädern blåser ut. Varför den blåser ut förklarade jag med att den kalla luften som har kommit in har värmts upp och då blivit lättare och puttats undan av den kalla luften och stigit uppåt och när dörren öppnas sker en cirkulation kall luft kommer in, fjädern blåser in i rummet, och varm luft blåser ut ur rummet, fjädern blåser ut genom dörren tillsammans med den varma luften, på detta vis uppstår blåsten/vinden ute.
Utvärdering:
Samtal runt cartoon med de olika påståenden läses upp och barnen fick sedan fundera på vilket svar som är korrekt. Det visade sig att alla barnen kom ihåg att varm luft stiger och kall luft kommer in under.
Direkt efter lärandesituationen fick barnen skapa en egen vindsnurra som de sedan lekte med. Genom att blåsa på den och springa, upptäcktes att pappersbladen började snurra och konkret visade att luften flyttar på sig.
Skolperspektiv:
Det var sju barn i varje grupp. Efter sagostunden med ovanstående saga valde vi att ha klassen i en halvcirkel framför tavlan och vi började med att skriva ”Väger luft någonting?” Det märktes att barnen tyckte frågan var konstig, de fnissade och viskade till varandra. Barnen fick sedan räcka upp handen om de trodde att luft vägde något. Trots att det nämndes på flera ställen i sagan att luften väger ganska mycket trodde de flesta att luft INTE vägde något. Vi utförde experimentet med ballongerna (se ovan) och barnen fick insikt att luften väger något eftersom det blev som våg, den fyllda ballongen blev tyngre alltså måste luften faktiskt väga något. Vi skrev upp detta på tavlan: Luften väger någonting. Barnen fick läsa i korus denna text. Vi gjorde sedan på samma sätt med ljusexperimentet, strumpexperimentet samt fjäderexperimentet. Vi skrev sedan fortlöpande upp de begrepp som användes i undervisningen på tavlan. Eftersom vi ville förtydliga begreppen för barnen.
Utvärdering:
Den stora skillnaden i undervisningssituationen var själva utvärderingen eftersom barnen direkt efter lektionen fick rita ett öppet fönster och rita hur luften rör sig i rummet.
Vår tolkning av barnens teckningar är att alla förstod att varm luft stiger och kall luft sjunker. Alla barn förstod att det på något vis skedde en rörelse i luften men alla ritade inte att den varma luften kom upp till taket. Förstod de inte det hela sambandet? Eller kunde det vara en tidsaspekt att de ville bli färdiga med sina teckningar eftersom det snart var rast?
Ungefär en vecka efter lektionen fick barnen återigen rita ett fönster som det första tillfället detta för att få dem att reflektera över begreppen varm och kall luft.
Direkt efter denna stund samtalade vi med barnen två och två om cartoonen för att eventuellt skapa ett lärandetillfälle elev- elev. Alla pekade på rätt pratbubbla och de flesta undrade om vi skulle göra fler fjäderexperiment.
En progression kan vara att utveckla vindsnurran till att utföra ett arbete likt ett vindkraft verk. Denna aktivitet kan hjälpa eleverna att se mönster vind/blåst, blir energi med hjälp av vindkraftverk. Genom att flytta pappersbladen till änden av blompinnen och fästa ett snöre med ett gem kan snurran utföra ett arbete. ( tips från besöket från Balthazar)
Skrivet av Anne-Li och Ann-Sofie
av Ann-Sofie och Anne-Li.
Förskoleperspektiv: Det var sex barn vid det första lärandetillfället och fem barn vid det andra tillfället. Barnen satt runt ett bord, vi började med att läsa sagan som var tänkt att använda som redskap för att lyfta in fakta och historik på ett intressant sätt. Barnen lyssnade och var delaktiga eftersom vi stannade upp och pratade samtidigt om olika fenomen. När vi kom till den delen av sagan där Galileo Galilei upptäckte att fjädern stoppades upp av något, kastade vi upp fjädern och barnen fick själva fundera vad det var som stoppade upp fjädern. En pojke sa direkt att det är luften som stoppar upp fjäderns fall. Vid detta tillfälle blev barnen medvetna om att runt omkring oss finns något som heter luft men det syns inte. När vi läste vidare kom vi till frågan ”men hur blir det blåst”? Barnen förklarade, främst en liten professor som Ann-Sofie hade i sin grupp att det beror på att det är vinden som gör att det blåser. Vi läste vidare och berörde begreppen att solen värmer marken och havet, att varm luft är lättare än kall luft och tar mer plats och puttar undan den varma luften, alltså varm och kall luft cirkulerar vilket gör att det blir vind, alltså blåst. Som avslutning på sagan berörde vi vindkraftverken som utnyttjar vinden tillenergi, detta kunde ”Ann-Sofies lilla professor” förklara för de andra barnen. Innan genomfört experiment fick barnen frågan om de tror att luft väger något, alla svarade nej, den kan inte väga nått. För att påvisa att luft som finns runtomkring oss faktiskt väger något använde vi oss av två uppblåsta ballonger i samma storlek fastknutna på en blompinne i var ände. Anne- Li stack hål på en av ballongerna och vips upptäckte barnen att den uppblåsta ballongen lutade neråt och den tomma ballongen åkte upp. Det blev som en våg. Genomförandet för att belysa varm luft att den stiger, gjordes med hjälp av att Ann-Sofie tände ett ljus och barnen fick känna med handen bredvid ljuset, frågan som ställdes: är det varmt? Nej, blev svaret, nu fick de lägga handen ovanför ljuset, är det varmt? Ja, sa alla barnen, varför är det så, blev motfrågan av oss? Barnen svarade: därför att den varma luften åker upp? Nu fick alla barnen ställa sig på golvet och ta av sig strumporna, Anne-Li öppnade dörren och frågade var blir ni kalla först. Vissa av barnen sa på armarna, men Anne-Li stängde dörren, och öppnade efter ett par minuter. Känn igen och då sa i princip alla barn att de fryser om fötterna. Varför tror ni att ni fryser först om fötterna? Efter fundering och lite hjälp på traven svarade de att den kalla luften är tung och hamnar på golvet.
Nästa experiment som vi hade var att slutligen tydligt påvisa att kall och varm luft cirkulerar genomförde vi med hjälp av en fjäder i en sytråd. Barnen fick frågan: åt vilket håll tror ni fjädern blåser åt? Olika svar och sedan provade vi. Dörren öppnas och Ann-Sofie håller fjädern långt ner och den blåser in tillsammans med den kalla luften. Nu håller Ann-Sofie fjädern i mitten av dörren hur tror ni fjädern kommer att blåsa nu? Barnen trodde att fjädern blåser ut. Vi provar och upptäcker att fjädern står i princip still, hur kommer det sig? Med andra ord sker ingen större cirkulation i mitten av ett rum. Nu provar vi att hålla fjädern högt upp vid dörren, vad händer? Barnen tror att fjädern blåser ut, men varför hade de ingen teori om. Vi provar och visst är det så att fjädern blåser ut. Varför den blåser ut förklarade jag med att den kalla luften som har kommit in har värmts upp och då blivit lättare och puttats undan av den kalla luften och stigit uppåt och när dörren öppnas sker en cirkulation kall luft kommer in, fjädern blåser in i rummet, och varm luft blåser ut ur rummet, fjädern blåser ut genom dörren tillsammans med den varma luften, på detta vis uppstår blåsten/vinden ute.
Utvärdering:
Samtal runt cartoon med de olika påståenden läses upp och barnen fick sedan fundera på vilket svar som är korrekt. Det visade sig att alla barnen kom ihåg att varm luft stiger och kall luft kommer in under.
Direkt efter lärandesituationen fick barnen skapa en egen vindsnurra som de sedan lekte med. Genom att blåsa på den och springa, upptäcktes att pappersbladen började snurra och konkret visade att luften flyttar på sig.
Skolperspektiv:
Det var sju barn i varje grupp. Efter sagostunden med ovanstående saga valde vi att ha klassen i en halvcirkel framför tavlan och vi började med att skriva ”Väger luft någonting?” Det märktes att barnen tyckte frågan var konstig, de fnissade och viskade till varandra. Barnen fick sedan räcka upp handen om de trodde att luft vägde något. Trots att det nämndes på flera ställen i sagan att luften väger ganska mycket trodde de flesta att luft INTE vägde något. Vi utförde experimentet med ballongerna (se ovan) och barnen fick insikt att luften väger något eftersom det blev som våg, den fyllda ballongen blev tyngre alltså måste luften faktiskt väga något. Vi skrev upp detta på tavlan: Luften väger någonting. Barnen fick läsa i korus denna text. Vi gjorde sedan på samma sätt med ljusexperimentet, strumpexperimentet samt fjäderexperimentet. Vi skrev sedan fortlöpande upp de begrepp som användes i undervisningen på tavlan. Eftersom vi ville förtydliga begreppen för barnen.
Utvärdering:
Den stora skillnaden i undervisningssituationen var själva utvärderingen eftersom barnen direkt efter lektionen fick rita ett öppet fönster och rita hur luften rör sig i rummet.
Vår tolkning av barnens teckningar är att alla förstod att varm luft stiger och kall luft sjunker. Alla barn förstod att det på något vis skedde en rörelse i luften men alla ritade inte att den varma luften kom upp till taket. Förstod de inte det hela sambandet? Eller kunde det vara en tidsaspekt att de ville bli färdiga med sina teckningar eftersom det snart var rast?
Ungefär en vecka efter lektionen fick barnen återigen rita ett fönster som det första tillfället detta för att få dem att reflektera över begreppen varm och kall luft.
Direkt efter denna stund samtalade vi med barnen två och två om cartoonen för att eventuellt skapa ett lärandetillfälle elev- elev. Alla pekade på rätt pratbubbla och de flesta undrade om vi skulle göra fler fjäderexperiment.
En progression kan vara att utveckla vindsnurran till att utföra ett arbete likt ett vindkraft verk. Denna aktivitet kan hjälpa eleverna att se mönster vind/blåst, blir energi med hjälp av vindkraftverk. Genom att flytta pappersbladen till änden av blompinnen och fästa ett snöre med ett gem kan snurran utföra ett arbete. ( tips från besöket från Balthazar)
Skrivet av Anne-Li och Ann-Sofie
Utvärdering av experiment
En vecka efter genomförda experiment på förskola och skola var jag på återbesök för att göra en utvärdering. Utgångspunkten var intervjuerna som skedde på förskola och skola och därefter skapades en Concept cartoon med olika påståenden utifrån barn och elevers svar.
Förskolan
Jag valde att genomföra experimentet på min fältstudieförskola även då det genomförts i min studiekamrats förskolegrupp. Vid tillfället var tre barn med. Vid återbesöket var de tre barnen med som deltagit i experimentet. Jag inledde ej med vår Concept Cartoon utan samtalade med barnen om vad vi gjort vid mitt förra besök. Barnen mindes tydligt att vi öppnade fönstret och att de då blev kalla om fötterna. De kom även ihåg att värmen från ljuset steg uppåt och ej åt sidorna. Det som vi samtalade mest om var då vi öppnade dörren och fjädern blåste iväg, upp, ner och in. Barnen fick därefter rita vad de mindes och de ritade då bland annat dörren och fjädern, fönstret och ljuset. Barnen tog fasta på de konkreta saker vi gjort och kopplade ej luften till varm och kall luft som byter plats. Fjäderns rörelse vid dörren kopplades till vind men de reflekterade ej direkt över att den flög in nere vid dörren och ut i överkant av dörren. De har däremot förhoppningsvis erövrat en liten förförståelse till vidare experiment och möten med luft inom förskola och skola.
Mira,4år:Jag har målat moln, och vind för annars kan ju inte fjädern blåsa.
Skolan
Vid återbesöket på skolan använde jag inledningsvis vår Concept cartoon och samtalade med eleverna om vad vi gjort vid experimenttillfället. Alla elever konstaterade direkt att påståendet Det blåser för att varm luft stiger och kall luft kommer in under var det rätta. Vi samtalade sedan om vilka experiment vi utfört och vad de visat. Eleverna kom tydligt ihåg att den kalla luften kom in vid golvet då vi öppnat fönstret och dörren. De mindes även att den varma luften försvann ut genom dörrens övre öppning. Då jag frågade varför det var på detta viset samtalade eleverna en lång stund och kom med olika tankar om fenomenet. En elev kom då på att den varma luften var lättare och det var därför den steg uppåt. Jag bad eleverna rita vad vi gjort och alla tog fasta på dörren och fjäderns rörelse i under- och överkant av dörren. En pojke lade sedan till en mängd prickar och konstaterade att det var ju luftmolekylerna. Jag hade vid experimenttillfället visat på Kristers (se tidigare inlägg om handledning) förklaring om luftballongen där det blir färre molekyler inne i ballongen då de varma luftmolekylerna tar större plats och detta gör att luftballongen stiger då den varma luften är lättare än den kalla luften omkring ballongen. Jag hade dock ej denna förklaring som ett mål med tillfället utan bara att ge eleverna en vidare dimension. Det var intressant att höra att eleverna mindes luftmolekylerna även om de ej kopplad det till varma och kalla molekyler. Men eleverna är en erfarenhet rikare som kan vara en bra att ta fram vid vidare arbete i naturkunskap.
Max, 10 år har ritat luften och fjäderns rörelse vid den öppna dörren och han har ritat en mängd luftmolekyler.
Förskolan
Jag valde att genomföra experimentet på min fältstudieförskola även då det genomförts i min studiekamrats förskolegrupp. Vid tillfället var tre barn med. Vid återbesöket var de tre barnen med som deltagit i experimentet. Jag inledde ej med vår Concept Cartoon utan samtalade med barnen om vad vi gjort vid mitt förra besök. Barnen mindes tydligt att vi öppnade fönstret och att de då blev kalla om fötterna. De kom även ihåg att värmen från ljuset steg uppåt och ej åt sidorna. Det som vi samtalade mest om var då vi öppnade dörren och fjädern blåste iväg, upp, ner och in. Barnen fick därefter rita vad de mindes och de ritade då bland annat dörren och fjädern, fönstret och ljuset. Barnen tog fasta på de konkreta saker vi gjort och kopplade ej luften till varm och kall luft som byter plats. Fjäderns rörelse vid dörren kopplades till vind men de reflekterade ej direkt över att den flög in nere vid dörren och ut i överkant av dörren. De har däremot förhoppningsvis erövrat en liten förförståelse till vidare experiment och möten med luft inom förskola och skola.
Mira,4år:Jag har målat moln, och vind för annars kan ju inte fjädern blåsa.
Skolan
Vid återbesöket på skolan använde jag inledningsvis vår Concept cartoon och samtalade med eleverna om vad vi gjort vid experimenttillfället. Alla elever konstaterade direkt att påståendet Det blåser för att varm luft stiger och kall luft kommer in under var det rätta. Vi samtalade sedan om vilka experiment vi utfört och vad de visat. Eleverna kom tydligt ihåg att den kalla luften kom in vid golvet då vi öppnat fönstret och dörren. De mindes även att den varma luften försvann ut genom dörrens övre öppning. Då jag frågade varför det var på detta viset samtalade eleverna en lång stund och kom med olika tankar om fenomenet. En elev kom då på att den varma luften var lättare och det var därför den steg uppåt. Jag bad eleverna rita vad vi gjort och alla tog fasta på dörren och fjäderns rörelse i under- och överkant av dörren. En pojke lade sedan till en mängd prickar och konstaterade att det var ju luftmolekylerna. Jag hade vid experimenttillfället visat på Kristers (se tidigare inlägg om handledning) förklaring om luftballongen där det blir färre molekyler inne i ballongen då de varma luftmolekylerna tar större plats och detta gör att luftballongen stiger då den varma luften är lättare än den kalla luften omkring ballongen. Jag hade dock ej denna förklaring som ett mål med tillfället utan bara att ge eleverna en vidare dimension. Det var intressant att höra att eleverna mindes luftmolekylerna även om de ej kopplad det till varma och kalla molekyler. Men eleverna är en erfarenhet rikare som kan vara en bra att ta fram vid vidare arbete i naturkunskap.
Max, 10 år har ritat luften och fjäderns rörelse vid den öppna dörren och han har ritat en mängd luftmolekyler.
tisdag 21 april 2009
Teknik
Teknik på förskolan:
Olika områden som jag har observerat som berör teknik på förskolan är bland annat; bygg rummet där barnen har tillgång till brädor, spik, hammare, skruvmejslar och skruvar. Barn bygger fritt och därefter får de måla, limma och eventuellt sätta på segel eller flaggor.
Klippa, klistra och pyssla gör barnen mycket, oftast är det spontant och inte styrda aktiviteter. Problemet med för mycket fria aktiviteter är att de barn som är intresserade av teknik får mycket stimulans och de barn som inte är intresserade av teknik slinker emellan och kan i princip gå förskoletiden ut, utan att utveckla sin förmåga inom tekniken. Men den observation som jag har valt att fokusera mig på är;
En pojke som är fyra år möter mig i dörren, tar min hand för att visa sin rymdraket som han har byggt själv cirka 1,20 m som en kvadrat, det krävdes en stol för att kunna komma i! Han ville att jag skulle följa med ut i rymden och jag kröp ner i raketen. Pojken var noga att jag satte på mig säkerhetsbältet, pojken tog ratten och sedan for vi i väg. Denna pojke leker mycket Starwars.
Denna observation med teknikglasögonen på visar att i denna lek finns det flera situationer där det går att belysa teknikens betydelse. Först att genom byggmaterial som barnen kan konstruera kojor, raketer och slott med i ett speciellt mönster för att brädorna skall låsa varandra. Detta klarar denna fyra- åring av att bygga själv, träning ger färdighet, det beror på att förskollärarna uppmuntrar barnen till kreativitet och teknik, förskollärarna låter barnen prova att bygga olika konstruktioner för att sedan själva erfara hur brädorna låser varandra. Enligt Sjöberg (2000) är målet i teknik att få förmågan att lösa olika problem. (Sjöberg 2000)
Barnen behöver inte plocka isär sitt bygge efter dagens slut, utan det får stå kvar tills barnen själva river det för att sedan återigen bygga upp ett nytt. Det som även är bra är att det finns stor plats i rummet så flera slott, kojor och raketer får plats men även mycket material så att flera barn har tillgång för att bygga. Det jag även observerade under leken var att pojken var noga med att säkerhetsbältet skulle sättas fast, även detta är teknik, vilket tyvärr inte jag och pojken talade om. Enligt föreläsningen av Anna-Stina Ahlrik[1] är det viktigt att lära de mindre barnen att känna igen begreppen inom teknik vilket kan bidra till att barnen när de börjar skolan har lättare att tillgodogöra sig kunskaper inom teknik. Efter föreläsningen reflekterar jag över är att varken jag själv eller förskollärarna använder sig av termen teknik, varken när barnen bygger, vilket är teknik på hög nivå eller som när jag får på mig säkerhetsbältet och pojken startar raketen vilket också kräver teknik. Å andra sidan kan för mycket pedagogiska kommentarer hämma barnens lek, men det är viktigt att läraren är medveten om att det är teknik och medvetet lyfter in begreppet i barnets erfarenhetsvärld, med fingertoppskänsla. Enligt läroplanen för förskolan Lpfö-98 ”skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker”. (s.9 Lpfö-98 Fritzes skolverket 2000)
Jag kan se en progression som förskollärarna skulle kunna utnyttja här eftersom det är viktigt att förskollärare är flexibla och lyhörda för vad barnen är intresserade av här och nu, i detta fall skulle de kunna arbeta med tema rymden. Vilket även skulle ge barnen som Sjöberg (2000) beskriver en möjlighet att förstå världen vilket är naturvetenskapens mål. Även här ges barnen möjlighet till att då knyta begreppen till sin erfarenhetsvärld. Vilket de har användning av i skolan där de kommer att arbeta med rymden. Detta beskrivs i nästkommande del; teknik i skolan med arbete om rymden.
Teknik i skolan
Den teknik som jag har observerat i skolan är bland annat;
Eleverna bygger med lego- mekano under matematiklektionerna. Där får eleverna möjlighet att följa ritningar. En pojke med matematik svårigheter, byggde en symaskin av legot. Uppgiften var inte att bygga en symaskin utan något som fanns på ritningarna i mekanot, men läraren hanterade detta pedagogiskt och tittade noga på bygget och frågade; ”det brukar vara en pedal på en symaskin, hur kan du bygga till den? Pojken bygger till den med en egen påhittad konstruktion och lärarens kommentar är; Detta har du byggt bra!” Enligt kursplanen inom teknik är ett mål att sträva mot att eleverna utvecklar sitt intresse för teknik och sin förmåga samt sitt omdöme vad det gäller tekniska frågor. (Skolverket 2000)
Ytterligare observation är att eleverna har tillgång och använder sig av informationsteknik som verktyg för inhämtning av kunskap, det jag observerade var när de sökte fakta om djur och vid ett senare tillfälle även om rymden och olika planeter. Enligt Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo-94 är ett mål att uppnå, detta att kunna använda informationsteknik som verktyg för kunskapssökande och lärande. (S. 10. Fritzes Skolverket 2000) Tekniken som jag har valt att fokusera mig på i skolan är rymden eftersom de arbetar temainriktat inom detta område. Eleverna får inhämta fakta med hjälp av informationsteknik, de skriver fakta texter, konstruerar planeters placering på ett enormt stort papper som är sammanfogade. Där har barnen ritat och målat ut först solen och därefter de olika planeternas placering från solen och utåt i universum och vår vintergata. De har klippt, klistrat och fått till en väldigt genomtänkt samarbetsövning i och med en gemensam framställning av universum. Faktatexterna har skrivits i par om de olika planeterna. Men det är inte enbart fakta om planeterna som är viktig utan det är även viktigt att få kunskap om hur tekniken har utvecklats till att kunna förflytta rymdraketer ut ur atmosfären utan att de brinner upp. Hur kan individer vistas allt längre perioder ute i rymden? Tekniken har utvecklat möjligheten och utarbetat tekniker för att framställa mat som fungerar i en tyngdlös värld, toalettbesök och hur sover astronauter? Enligt Anna-Stina Ahlrik[2] är det viktigt att läraren har ett tydligt mål med sin undervisning dels för att barnen skall få en helhet, läraren kan använda sig av Bloms taxonomi för att tydliggöra för sig själv om undervisningen hjälper eleverna att få en helhetsbild. Ett av kursplansmålen inom teknik som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret är bland annat att kunna redogöra för teknikens betydelse för natur, samhälle och individen. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo-94 beskrivs att elever skall förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom naturvetenskapen och de tekniska kunskapsområdena. (Skolverket 2000)
Material som barnen har för att konstruera egna rymdraketer samt att gemensamt göra en rymdstation är; petflaskor, hushållsrullar, kartonger. Eleverna har tillgång till olika färger, klister, saxar, papper i olika färger, silkespapper, piprensare och glitter.
Progression av elevernas lärande kan vara att redovisa om den planet som de i par har sökt fakta om, men även att eleverna får möjlighet att presentera sin kunskap gemensamt inför år 1 och år 2. Enligt Lpo94 är ett mål att uppnå i grundskolan att kunna uttrycka tankar i tal och skrift, vilket en tidig övning för eleverna kan underlätta för eleverna i framtiden. (Skolverket 2000)
[1] Anna-Stina Ahlrik. Föreläsning ”Teknik i tidiga åldrar” 10/2 2009
[2] Anna-Stina Ahlrik. Föreläsning ”Kriteriefrågor och betygskriterier” 3/3 2009
Olika områden som jag har observerat som berör teknik på förskolan är bland annat; bygg rummet där barnen har tillgång till brädor, spik, hammare, skruvmejslar och skruvar. Barn bygger fritt och därefter får de måla, limma och eventuellt sätta på segel eller flaggor.
Klippa, klistra och pyssla gör barnen mycket, oftast är det spontant och inte styrda aktiviteter. Problemet med för mycket fria aktiviteter är att de barn som är intresserade av teknik får mycket stimulans och de barn som inte är intresserade av teknik slinker emellan och kan i princip gå förskoletiden ut, utan att utveckla sin förmåga inom tekniken. Men den observation som jag har valt att fokusera mig på är;
En pojke som är fyra år möter mig i dörren, tar min hand för att visa sin rymdraket som han har byggt själv cirka 1,20 m som en kvadrat, det krävdes en stol för att kunna komma i! Han ville att jag skulle följa med ut i rymden och jag kröp ner i raketen. Pojken var noga att jag satte på mig säkerhetsbältet, pojken tog ratten och sedan for vi i väg. Denna pojke leker mycket Starwars.
Denna observation med teknikglasögonen på visar att i denna lek finns det flera situationer där det går att belysa teknikens betydelse. Först att genom byggmaterial som barnen kan konstruera kojor, raketer och slott med i ett speciellt mönster för att brädorna skall låsa varandra. Detta klarar denna fyra- åring av att bygga själv, träning ger färdighet, det beror på att förskollärarna uppmuntrar barnen till kreativitet och teknik, förskollärarna låter barnen prova att bygga olika konstruktioner för att sedan själva erfara hur brädorna låser varandra. Enligt Sjöberg (2000) är målet i teknik att få förmågan att lösa olika problem. (Sjöberg 2000)
Barnen behöver inte plocka isär sitt bygge efter dagens slut, utan det får stå kvar tills barnen själva river det för att sedan återigen bygga upp ett nytt. Det som även är bra är att det finns stor plats i rummet så flera slott, kojor och raketer får plats men även mycket material så att flera barn har tillgång för att bygga. Det jag även observerade under leken var att pojken var noga med att säkerhetsbältet skulle sättas fast, även detta är teknik, vilket tyvärr inte jag och pojken talade om. Enligt föreläsningen av Anna-Stina Ahlrik[1] är det viktigt att lära de mindre barnen att känna igen begreppen inom teknik vilket kan bidra till att barnen när de börjar skolan har lättare att tillgodogöra sig kunskaper inom teknik. Efter föreläsningen reflekterar jag över är att varken jag själv eller förskollärarna använder sig av termen teknik, varken när barnen bygger, vilket är teknik på hög nivå eller som när jag får på mig säkerhetsbältet och pojken startar raketen vilket också kräver teknik. Å andra sidan kan för mycket pedagogiska kommentarer hämma barnens lek, men det är viktigt att läraren är medveten om att det är teknik och medvetet lyfter in begreppet i barnets erfarenhetsvärld, med fingertoppskänsla. Enligt läroplanen för förskolan Lpfö-98 ”skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker”. (s.9 Lpfö-98 Fritzes skolverket 2000)
Jag kan se en progression som förskollärarna skulle kunna utnyttja här eftersom det är viktigt att förskollärare är flexibla och lyhörda för vad barnen är intresserade av här och nu, i detta fall skulle de kunna arbeta med tema rymden. Vilket även skulle ge barnen som Sjöberg (2000) beskriver en möjlighet att förstå världen vilket är naturvetenskapens mål. Även här ges barnen möjlighet till att då knyta begreppen till sin erfarenhetsvärld. Vilket de har användning av i skolan där de kommer att arbeta med rymden. Detta beskrivs i nästkommande del; teknik i skolan med arbete om rymden.
Teknik i skolan
Den teknik som jag har observerat i skolan är bland annat;
Eleverna bygger med lego- mekano under matematiklektionerna. Där får eleverna möjlighet att följa ritningar. En pojke med matematik svårigheter, byggde en symaskin av legot. Uppgiften var inte att bygga en symaskin utan något som fanns på ritningarna i mekanot, men läraren hanterade detta pedagogiskt och tittade noga på bygget och frågade; ”det brukar vara en pedal på en symaskin, hur kan du bygga till den? Pojken bygger till den med en egen påhittad konstruktion och lärarens kommentar är; Detta har du byggt bra!” Enligt kursplanen inom teknik är ett mål att sträva mot att eleverna utvecklar sitt intresse för teknik och sin förmåga samt sitt omdöme vad det gäller tekniska frågor. (Skolverket 2000)
Ytterligare observation är att eleverna har tillgång och använder sig av informationsteknik som verktyg för inhämtning av kunskap, det jag observerade var när de sökte fakta om djur och vid ett senare tillfälle även om rymden och olika planeter. Enligt Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo-94 är ett mål att uppnå, detta att kunna använda informationsteknik som verktyg för kunskapssökande och lärande. (S. 10. Fritzes Skolverket 2000) Tekniken som jag har valt att fokusera mig på i skolan är rymden eftersom de arbetar temainriktat inom detta område. Eleverna får inhämta fakta med hjälp av informationsteknik, de skriver fakta texter, konstruerar planeters placering på ett enormt stort papper som är sammanfogade. Där har barnen ritat och målat ut först solen och därefter de olika planeternas placering från solen och utåt i universum och vår vintergata. De har klippt, klistrat och fått till en väldigt genomtänkt samarbetsövning i och med en gemensam framställning av universum. Faktatexterna har skrivits i par om de olika planeterna. Men det är inte enbart fakta om planeterna som är viktig utan det är även viktigt att få kunskap om hur tekniken har utvecklats till att kunna förflytta rymdraketer ut ur atmosfären utan att de brinner upp. Hur kan individer vistas allt längre perioder ute i rymden? Tekniken har utvecklat möjligheten och utarbetat tekniker för att framställa mat som fungerar i en tyngdlös värld, toalettbesök och hur sover astronauter? Enligt Anna-Stina Ahlrik[2] är det viktigt att läraren har ett tydligt mål med sin undervisning dels för att barnen skall få en helhet, läraren kan använda sig av Bloms taxonomi för att tydliggöra för sig själv om undervisningen hjälper eleverna att få en helhetsbild. Ett av kursplansmålen inom teknik som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret är bland annat att kunna redogöra för teknikens betydelse för natur, samhälle och individen. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo-94 beskrivs att elever skall förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom naturvetenskapen och de tekniska kunskapsområdena. (Skolverket 2000)
Material som barnen har för att konstruera egna rymdraketer samt att gemensamt göra en rymdstation är; petflaskor, hushållsrullar, kartonger. Eleverna har tillgång till olika färger, klister, saxar, papper i olika färger, silkespapper, piprensare och glitter.
Progression av elevernas lärande kan vara att redovisa om den planet som de i par har sökt fakta om, men även att eleverna får möjlighet att presentera sin kunskap gemensamt inför år 1 och år 2. Enligt Lpo94 är ett mål att uppnå i grundskolan att kunna uttrycka tankar i tal och skrift, vilket en tidig övning för eleverna kan underlätta för eleverna i framtiden. (Skolverket 2000)
[1] Anna-Stina Ahlrik. Föreläsning ”Teknik i tidiga åldrar” 10/2 2009
[2] Anna-Stina Ahlrik. Föreläsning ”Kriteriefrågor och betygskriterier” 3/3 2009
måndag 20 april 2009
Ämnesteori
För att kunna koppla vind till energi är det viktigt att veta vad luft är, hur vind uppstår. Vi har i följande inlägg valt att först ta upp korta fakta kring luft och lufttryck, kopplat det till vind och sedan knutit an det till vårt område energi. Vi har även valt att ta med ett historiskt perspektiv kring vad man tidigare trodde att luft och vind var och hur människan förr i tiden använde sig av vinden som en energikälla.
Historiskt om luft och vind
Eckerman & Grähs (1991) beskriver att människor förr i tiden hade olika teorier som tillexempel att vädret är syster till luften och vinden var luftens broder. De gamla grekiska sjömännen använde sig av gudarnas signaler som egentligen är naturens signaler, när fikonbladen var stora som kråkfötter då först fick sjömännen ge sig ut på havet om våren, eller när bönderna hörde tranans rop då först fick de börja odla. Eckerman & Grähs (1991) berättar att människor förr i tiden även trodde att det var änglarna som skapade vinden när vingarna slogs ihop. Men de gamla grekernas tro på gudarna var stark och påverkade även att de trodde på att vinden började när vindguden Ailos släppte ut luft ur sin grotta. Grekiska vetenskapsmän började forska om luften och atmosfären cirka 500 år före Kristus och fann att luften innehöll vattenånga och skapade regnmoln och att vinden inte var en mystisk makt. Eckerman & Grähs (1991) berättar fortsättningsvis att vetenskapsmännen upptäckte att vinden är luft som kommer i rörelse när den värms upp och kyls ner, fann även att luften blev kallare desto närmare atmosfären man kom. Aristoteles beskriver Eckerman & Grähs (1991) var inte intresserad av luften egentligen men lyckades ändå hindra vetenskapsmännens teorier angående luften att utvecklas i rätt riktning. Aristoteles påstående om luften var helt fel men påstod ändå att vetenskapsmännens teorier om luften och atmosfären var missvisande och eftersom tron på gudarnas makt hos ”vanligt” folk var stark var det inte svårt för Aristoteles att kväsa dessa teorier och de gamla grekerna fortsatte att tro att gudarna påverkade vädret, vindarna och luften. Eckerman & Grähs (1991) berättar att det dröjde ända till 1600-talet och Italienaren Galileo Galilei lyckades åstadkom en förändring av Aristoteles idéer. Galileo kom till insikt att något hindrar saker att falla handlöst och upptäckte att det är luften som stoppar fallet. Exempelvis en fjäder faller långsammare än en lika lätt sten pågrund av att luften stoppar upp farten för fjädern. Finns det ingen luft faller allt lika snabbt, exempelvis i vakuum. Galileo åskådliggjorde även att luft faktiskt väger något. (Eckerman & Grähs 1991)
Luft
Vad är då luft? Luft är den benämning på den blandning av gaser som utgör jordens atmosfär och luft består till cirka 20% syre och 80 % kväve. I en liter luft finns det ungefär 8 dl kväve och 2 dl syre. Varje minut behöver människan10 liter frisk luft. I Eckerman & Grähs (1991) kan man läsa att luft är tungt. I ett rum som är fem meter långt och fem meter brett väger luften ungefär 80 kg. Lyften trycker på från alla håll. När man i dagligt tal menar att ”luften blir tunnare ju högre upp man befinner sig” beror på att lufttrycket ändras. Trycket utgörs av atmosfären och det minskar genom att jordens dragningskraft minskar på gasmassan i och med att höjden ökar. När höjden blir högre får den sammansatta gasen som atmosfären utgörs av, det vill säga luften, mindre densitet och blir ”tunnare”. Enkelt uttryckt kan man säga att luft består av molekyler och ju närmare jorden dessa molekyler är desto trängre på grund av dragningskraften och för att det inte finns lika många molekyler uppifrån som trycker nedåt. Barometern är det instrument som visar hur högt eller lågt lufttrycket är och därigenom även talar om när det blir skiftningar i vädret.
Enligt Andersson (2008) är luft en viktig materiell företeelse, som redan i tidiga år kan studeras med hjälp av experiment. Andersson (2008) belyser att dagens elever ofta ser luft som något som bara kopplas till andning och liv. De ser ej luften som en gas utan betraktar dessa som två separata företeelser. Författaren menar att kunskap om att luft alls existerar och var den finns är ett steg mot att få begrepp om naturvetenskapen. Luft syns inte och kan därför uppfattas som att den bara existerar när den är i rörelse. Luft uppfattas ofta av elever som ”en sak, en enda massa”. Därför är det viktigt att uppmärksamma stillastående luft. (se exempel på s.132). Ett viktigt steg i att förstå gasbegreppet är att kunna avgränsa en viss mängd luft som ett första steg att studera dess egenskaper kan vara dra in luft i en spruta eller fylla en plastpåse med luft. Intressant att synliggöra att luft går att pressa ihop, att den väger samt utvidgar vid uppvärmning. Andersson (2008) skriver att luften är något som man inte lägger märke till förutom när det blåser. Det gäller att förstå att luft trots sin osynlighet och luktlöshet faktiskt tar plats, har massa och tyngd och fördelar sig jämt i en volym. Det är bra om barn förstår att luft kan pressas ihop att luftmängden kan utvidga sig vid uppvärmning och dra sig samman id avkylning. Denna typ av kunskap är bra att ge barn i låga åldrar eftersom det ger en bra grund till begreppsuppfattning. Atmosfärkunskap och vad luft består av menar Andersson kan ges i årskurs 6-9. Att väder bildas i troposfären 0-10 km upp är ett exempel på vilken kunskapsnivå dessa barn kan förstå.
Luft kan som allt annat värmas upp och kylas ned. Varm luft bildas när solen värmer land eller hav. Den varma luften är lättare och tar större plats än kall, detta för att molekylerna rör sig snabbare i varm luft och det får dem att ”vilja” ta mer plats och stiger uppåt för att komma undan trycket. När den varma luften stiger uppåt måste denna ersättas och då strömmar kall luft till, denna rörelse leder till blåst.
Vind
Luft märks först när den kommer i rörelse och den rör sig när luft värms upp från solens strålar och stiger. Utrymmet som skapas fylls på av kall luft och det skapas en typ av cirkulation som vi känner igen som vind. När varma och kalla vindar stöter ihop lyfter vinden i en kraftig virvel och då blir det storm. Alltså är vind flödet av luft i atmosfären. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. Vind uppstår av tryckskillnader i atmosfären. Luften rör sig från ställen med högt tryck mot ställen med lågt tryck. Och ju större skillnad det är i lufttrycket, desto kraftigare blir vinden.
Varför blåser det mindre på kvällen? Jo för att kall luft är tyngre än varm luft och eftersom solen inte värmer jordytan lika effektivt på eftermiddagen och kvällen blir jordytan kyligare. Luften över markytan kyls av och detta leder till att luften inte rör sig så mycket alltså blir det inte så mycket vind.(Eckerman & Grähs 1991)
Jacobsson och Lidman (1988) beskriver att atmosfären närmast jorden kallas troposfären och där återfinns 9/10 av all luft och beroende på detta även vädret. Luftens temperatur är en måttstock på hur kvickt luftens molekyler rör sig, desto snabbare rörelse på molekylerna desto högre temperatur. Författarna pekar på att vind är luft som är i rörelse och luften kan röra sig i alla riktningar. Vindriktningen är det håll varifrån vinden kommer. Vinden uppstår då det är skillnader i lufttrycket och för att jämna ut trycket strävar luften efter att förflytta sig från ett område med högt lufttryck till ett område med lågt lufttryck. Skillnader i lufttryck uppstår genom att jordytan värms upp ojämnt. Vinden påverkas dock av markytan som agerar uppbromsande på luftdraget och desto ojämnare mark desto mer hämmas vinden. Jordens storskaliga vindsystem ingår i den allmänna cirkulationen och dess drivkraft är solenergi. Om denna cirkulation ej skedde skulle luften vid ekvatorn bli allt varmare och polarområdenas luft bli allt kallare. Vinden har differentierande benämningar utifrån sin styrka. Vindhastigheten har beteckningen meter per sekund. Vid 0 m/s är beteckningen lugnt till lands och stiltje till havs och i motsvarande ände då det blåser 33 m/s är beteckningen orkan både till land och sjöss belyser Jacobsson och Lidman (1988).
Vind till energi
Historik - Från väderkvarnar till vindkraftsverk
Att utnyttja vinden för att utföra arbete är en gammal konst som människan sysslat med länge. Man använde vindenergin för att förflytta sig lättare längs kuster och i floder genom hjälpsegel för framdrivning av enkla båtar. När segelfartyg med avancerade segelutrustning utvecklades blev det möjligt att på kort tid färdas långa sträckor över världshaven för utforskning av okända kontinenter. Detta var en av de första energikällor som människan tog till vara för att driva till exempel segelfartyg och väderkvarnar. Så länge sen som för tre tusen lär det ha funnits väderkvarnar i Japan och Kina. Det var under 1200-talet som väderkvarnen kom till Europa och inledde sitt segertåg. Man använde väderkvarnarna bland annat till att mala säd, till vattenpumpning för att torrlägga mark för jordbruk, för att driva sågverk och vid papperstillverkning. Fram till slutet på 1800-talet ansågs vinden vara den viktigaste energikällan och enligt teknikhistorikerna kan det under 1800-talet ha funnits så mycket som en halv miljon väderkvarnar i hela Europa och ungefär lika många i Kina.
Eftersom att vindkraften inte kunde erbjuda en kontinuerlig drivkraft så fick den ingen stor betydelse som drivkraft inom industrin. Istället utnyttjades vattenkraft från strömmande vattendrag. Även väderkvarnen upphörde som energikälla i och med ångmaskinens stora genombrott som kraftkälla i början av 1800-talet. Men i många länder, kanske speciellt i Amerika, ingick på tidigt 1900-tal, ofta ett mindre vindkraftverk på lantbruksgårdar som genom direkt mekanisk energiöverföring, drev gårdens vattenpump till en djupborrad vattenbrunn, när det inte fanns tillgång till strömmande vattendrag.
(Wizelius, 2007)
År 1887-1888 byggdes världens första vindkraftverk som producerade el-energi av Charles F. Brusch. Det användes för att ladda batterier och producerade elenergi under 20 år. Det är dock först från 1970-talet och framåt som vindkraftverk fått någon betydelse för storskalig elproduktion som ett komplement till andra energikällor som vattenkraft-, kolkraft-, oljekraft- och kärnkraftverk som ett led i att främst minska användningen av fossila bränslen. Utvecklingen av vindkraftverken har gått mycket snabbt, sedan mitten av 80-talet har vidkraftverken fördubblats i storlek ungefär vart fjärde år. De största verk om är i drift i Sverige idag har 108 m högt torn, 100 m rotordiameter, 3 MW effekt och producerar ca 8000 MWh el per år. Vindkraftverk producerar energi när det blåser mellan ca 4-25 m/s. Man brukar räkna med att det blåser tillräckligt för att ett vindkraftverk ska producera el drygt 6000 av årets 8760 timmar, alltså ca 80 procent av tiden. I ett gott vindläge på land ger ett modernt vindkraftverk om 1 MW drygt 2 000 MWh per år, vilket motsvarar årsförbrukningen i ca 100 eluppvärmda villor. I slutet av 2008 fanns ca 1100 vindkraftverk i Sverige som producerade ca 1984 GWh under 2008.
Sverige har relativt lite vindkraft om man jämför med de stora vindkraftsländerna. I Tyskland finns över 23000 maskiner som ger drygt 38 TWh och Danmark får ca 20% av all sin el från vindkraft. Det beror dock inte på att Sverige har sämre förutsättningar för vindkraft, tvärtom finns här långa kuster och blåsiga fjäll. Problemet har snarare varit den politiska viljan och de villkor som gäller för vindkraft i Sverige. En bedömning är att vi i Sverige kan få upp till 30 TWh av vår el från vindkraft. Det mål som regeringen nu siktar emot är att vi ska ha 30 TWh vindkraft i Sverige år 2020.
(Wizelius, 2007)
Så funkar ett vindkraftverk
Så vind är alltså luft som rör sig och luft väger drygt ett kilo per kubikmeter. Det innebär att det är åtskilliga ton som rör sig ovanför våra huvuden när det blåser. Eftersom att solen är den betydande faktorn till varför det blåser gör det vinden till en ständigt förnybar energikälla så länge solen finns kvar och lyser på jorden. Vinden innehåller rörelseenergi och vindkraftverk fångar upp energin i vinden och omvandlar den till elektrisk kraft eller mekaniskt arbete i form av väderkvarnar eller vattenpumpar. I vindkraftverk får vinden vindkraftverkets rotor att snurra samtidigt som vindens hastighet bromsas upp och en del av vindens rörelseenergi fångas upp. Rotorn driver en elektrisk generator som producerar elektrisk kraft.
(Wizelius, 2007)
Viktigt att det blåser bra
Det är givetvis viktigt att placera vindkraftverk där det blåser mycket och vindkraftverk är i normalt i gång och producerar el vid vindhastigheter mellan 4 och 25 meter per sekund. Vid svagare och starkare vind stoppas verket. Den maximala effekten, som kallas märkeffekten på verket, uppnås vanligtvis vid vindstyrkor på 12-14 meter per sekund. Vid högre vindhastigheten låter man bladen släppa förbi en del av vinden för att anpassa vindens kraft till maxeffekten på verkets generator. Vi optimala förutsättningar kan vindkraftverk producera el under mer än 98 procent av årets timmar.
(Wizelius, 2007)
Varför NoT?
Harlen (2007) menar att barn ofta har bestämda uppfattningar om hur och varför saker beter sig som de gör. Dessa uppfattningar är begripliga och rimliga för de unga. Harlen (2007) diskuterar i sin bok att vi måste hjälpa barnen att förstå sin omvärld. Vad skulle hända undrar Harlen (2007) om vi inte skulle undervisa vetenskapliga begrepp för små barn?
Erfarenheter har visat att barn som lämnas att utveckla sina begrepp på egen hand inte alltid når fram till bra vetenskapliga förklaringar. I den senare undervisningen blir det svårt för dessa barn att få bort de invanda tankemönstren och med åren blir det bara svårare och svårare att ändra detta.
Barns minne är inte som ett papper där man kan sudda bort gamla tankebanor och begrepp, det är mycket viktigt att kommunicera och lyssna på barnen och det är viktigt att de bör använda de förändrade begreppen för at lösa problem och tillämpa dem på nya sätt
Dimenäs & Strän(1996) skriver att människan är utrustad med en nyfikenhet och vetgirighet, när vi hamnar i en situation som vi inte förstår störs jämvikten och vi försöker återställa denna jämvikt genom våra egna tankar.
Enligt konstruktivismen har vi inte bilder eller begrepp lagrade i hjärnan utan strukturer som aktivt samverkar och påverkas samtidigt som de med agerar med människans tänkande
Referenser
Andersson,B. (2008). Att förstå skolans naturvetenskap. Forskningsresultat och nya idéer.
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Helhetssyn,innehåll och progression.
Dimenäs,J. & Sträng Haraldsson M. (1996). Lund: Studentlitteratur.
Eckerman.P & Gunna Grähs. (1991). Solkatt, vindstrut och vattenhjul. Stockholm: Bonnier förlag
Harlen, W. (1996). Våga språnget! Om att undervisa barn i naturvetenskapliga ämnen. Stockholm:Liber AB
Jacobsson, C. & Lidman, M. (1988). Jord, berg, luft och vatten. Sveriges utbildningsradio.
http://ne.se.persefone.his.se/l%C3%A5ng/flygning/171886/17188600
http://ne.se.persefone.his.se/l%C3%A5ng/vindenergi
http://www.energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Sa-fungerar-Vindkraften/
http://www.energimyndigheten.se/sv/Energifakta/Energikallor/Vindkraft/
http://www.svenskvindkraft.org/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=27
Wizelius, Tore (2002). Vindkraft i teori och praktik (svenska), Lund: Studentlitteratur.
För att kunna koppla vind till energi är det viktigt att veta vad luft är, hur vind uppstår. Vi har i följande inlägg valt att först ta upp korta fakta kring luft och lufttryck, kopplat det till vind och sedan knutit an det till vårt område energi. Vi har även valt att ta med ett historiskt perspektiv kring vad man tidigare trodde att luft och vind var och hur människan förr i tiden använde sig av vinden som en energikälla.
Historiskt om luft och vind
Eckerman & Grähs (1991) beskriver att människor förr i tiden hade olika teorier som tillexempel att vädret är syster till luften och vinden var luftens broder. De gamla grekiska sjömännen använde sig av gudarnas signaler som egentligen är naturens signaler, när fikonbladen var stora som kråkfötter då först fick sjömännen ge sig ut på havet om våren, eller när bönderna hörde tranans rop då först fick de börja odla. Eckerman & Grähs (1991) berättar att människor förr i tiden även trodde att det var änglarna som skapade vinden när vingarna slogs ihop. Men de gamla grekernas tro på gudarna var stark och påverkade även att de trodde på att vinden började när vindguden Ailos släppte ut luft ur sin grotta. Grekiska vetenskapsmän började forska om luften och atmosfären cirka 500 år före Kristus och fann att luften innehöll vattenånga och skapade regnmoln och att vinden inte var en mystisk makt. Eckerman & Grähs (1991) berättar fortsättningsvis att vetenskapsmännen upptäckte att vinden är luft som kommer i rörelse när den värms upp och kyls ner, fann även att luften blev kallare desto närmare atmosfären man kom. Aristoteles beskriver Eckerman & Grähs (1991) var inte intresserad av luften egentligen men lyckades ändå hindra vetenskapsmännens teorier angående luften att utvecklas i rätt riktning. Aristoteles påstående om luften var helt fel men påstod ändå att vetenskapsmännens teorier om luften och atmosfären var missvisande och eftersom tron på gudarnas makt hos ”vanligt” folk var stark var det inte svårt för Aristoteles att kväsa dessa teorier och de gamla grekerna fortsatte att tro att gudarna påverkade vädret, vindarna och luften. Eckerman & Grähs (1991) berättar att det dröjde ända till 1600-talet och Italienaren Galileo Galilei lyckades åstadkom en förändring av Aristoteles idéer. Galileo kom till insikt att något hindrar saker att falla handlöst och upptäckte att det är luften som stoppar fallet. Exempelvis en fjäder faller långsammare än en lika lätt sten pågrund av att luften stoppar upp farten för fjädern. Finns det ingen luft faller allt lika snabbt, exempelvis i vakuum. Galileo åskådliggjorde även att luft faktiskt väger något. (Eckerman & Grähs 1991)
Luft
Vad är då luft? Luft är den benämning på den blandning av gaser som utgör jordens atmosfär och luft består till cirka 20% syre och 80 % kväve. I en liter luft finns det ungefär 8 dl kväve och 2 dl syre. Varje minut behöver människan10 liter frisk luft. I Eckerman & Grähs (1991) kan man läsa att luft är tungt. I ett rum som är fem meter långt och fem meter brett väger luften ungefär 80 kg. Lyften trycker på från alla håll. När man i dagligt tal menar att ”luften blir tunnare ju högre upp man befinner sig” beror på att lufttrycket ändras. Trycket utgörs av atmosfären och det minskar genom att jordens dragningskraft minskar på gasmassan i och med att höjden ökar. När höjden blir högre får den sammansatta gasen som atmosfären utgörs av, det vill säga luften, mindre densitet och blir ”tunnare”. Enkelt uttryckt kan man säga att luft består av molekyler och ju närmare jorden dessa molekyler är desto trängre på grund av dragningskraften och för att det inte finns lika många molekyler uppifrån som trycker nedåt. Barometern är det instrument som visar hur högt eller lågt lufttrycket är och därigenom även talar om när det blir skiftningar i vädret.
Enligt Andersson (2008) är luft en viktig materiell företeelse, som redan i tidiga år kan studeras med hjälp av experiment. Andersson (2008) belyser att dagens elever ofta ser luft som något som bara kopplas till andning och liv. De ser ej luften som en gas utan betraktar dessa som två separata företeelser. Författaren menar att kunskap om att luft alls existerar och var den finns är ett steg mot att få begrepp om naturvetenskapen. Luft syns inte och kan därför uppfattas som att den bara existerar när den är i rörelse. Luft uppfattas ofta av elever som ”en sak, en enda massa”. Därför är det viktigt att uppmärksamma stillastående luft. (se exempel på s.132). Ett viktigt steg i att förstå gasbegreppet är att kunna avgränsa en viss mängd luft som ett första steg att studera dess egenskaper kan vara dra in luft i en spruta eller fylla en plastpåse med luft. Intressant att synliggöra att luft går att pressa ihop, att den väger samt utvidgar vid uppvärmning. Andersson (2008) skriver att luften är något som man inte lägger märke till förutom när det blåser. Det gäller att förstå att luft trots sin osynlighet och luktlöshet faktiskt tar plats, har massa och tyngd och fördelar sig jämt i en volym. Det är bra om barn förstår att luft kan pressas ihop att luftmängden kan utvidga sig vid uppvärmning och dra sig samman id avkylning. Denna typ av kunskap är bra att ge barn i låga åldrar eftersom det ger en bra grund till begreppsuppfattning. Atmosfärkunskap och vad luft består av menar Andersson kan ges i årskurs 6-9. Att väder bildas i troposfären 0-10 km upp är ett exempel på vilken kunskapsnivå dessa barn kan förstå.
Luft kan som allt annat värmas upp och kylas ned. Varm luft bildas när solen värmer land eller hav. Den varma luften är lättare och tar större plats än kall, detta för att molekylerna rör sig snabbare i varm luft och det får dem att ”vilja” ta mer plats och stiger uppåt för att komma undan trycket. När den varma luften stiger uppåt måste denna ersättas och då strömmar kall luft till, denna rörelse leder till blåst.
Vind
Luft märks först när den kommer i rörelse och den rör sig när luft värms upp från solens strålar och stiger. Utrymmet som skapas fylls på av kall luft och det skapas en typ av cirkulation som vi känner igen som vind. När varma och kalla vindar stöter ihop lyfter vinden i en kraftig virvel och då blir det storm. Alltså är vind flödet av luft i atmosfären. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. Vind uppstår av tryckskillnader i atmosfären. Luften rör sig från ställen med högt tryck mot ställen med lågt tryck. Och ju större skillnad det är i lufttrycket, desto kraftigare blir vinden.
Varför blåser det mindre på kvällen? Jo för att kall luft är tyngre än varm luft och eftersom solen inte värmer jordytan lika effektivt på eftermiddagen och kvällen blir jordytan kyligare. Luften över markytan kyls av och detta leder till att luften inte rör sig så mycket alltså blir det inte så mycket vind.(Eckerman & Grähs 1991)
Jacobsson och Lidman (1988) beskriver att atmosfären närmast jorden kallas troposfären och där återfinns 9/10 av all luft och beroende på detta även vädret. Luftens temperatur är en måttstock på hur kvickt luftens molekyler rör sig, desto snabbare rörelse på molekylerna desto högre temperatur. Författarna pekar på att vind är luft som är i rörelse och luften kan röra sig i alla riktningar. Vindriktningen är det håll varifrån vinden kommer. Vinden uppstår då det är skillnader i lufttrycket och för att jämna ut trycket strävar luften efter att förflytta sig från ett område med högt lufttryck till ett område med lågt lufttryck. Skillnader i lufttryck uppstår genom att jordytan värms upp ojämnt. Vinden påverkas dock av markytan som agerar uppbromsande på luftdraget och desto ojämnare mark desto mer hämmas vinden. Jordens storskaliga vindsystem ingår i den allmänna cirkulationen och dess drivkraft är solenergi. Om denna cirkulation ej skedde skulle luften vid ekvatorn bli allt varmare och polarområdenas luft bli allt kallare. Vinden har differentierande benämningar utifrån sin styrka. Vindhastigheten har beteckningen meter per sekund. Vid 0 m/s är beteckningen lugnt till lands och stiltje till havs och i motsvarande ände då det blåser 33 m/s är beteckningen orkan både till land och sjöss belyser Jacobsson och Lidman (1988).
Vind till energi
Historik - Från väderkvarnar till vindkraftsverk
Att utnyttja vinden för att utföra arbete är en gammal konst som människan sysslat med länge. Man använde vindenergin för att förflytta sig lättare längs kuster och i floder genom hjälpsegel för framdrivning av enkla båtar. När segelfartyg med avancerade segelutrustning utvecklades blev det möjligt att på kort tid färdas långa sträckor över världshaven för utforskning av okända kontinenter. Detta var en av de första energikällor som människan tog till vara för att driva till exempel segelfartyg och väderkvarnar. Så länge sen som för tre tusen lär det ha funnits väderkvarnar i Japan och Kina. Det var under 1200-talet som väderkvarnen kom till Europa och inledde sitt segertåg. Man använde väderkvarnarna bland annat till att mala säd, till vattenpumpning för att torrlägga mark för jordbruk, för att driva sågverk och vid papperstillverkning. Fram till slutet på 1800-talet ansågs vinden vara den viktigaste energikällan och enligt teknikhistorikerna kan det under 1800-talet ha funnits så mycket som en halv miljon väderkvarnar i hela Europa och ungefär lika många i Kina.
Eftersom att vindkraften inte kunde erbjuda en kontinuerlig drivkraft så fick den ingen stor betydelse som drivkraft inom industrin. Istället utnyttjades vattenkraft från strömmande vattendrag. Även väderkvarnen upphörde som energikälla i och med ångmaskinens stora genombrott som kraftkälla i början av 1800-talet. Men i många länder, kanske speciellt i Amerika, ingick på tidigt 1900-tal, ofta ett mindre vindkraftverk på lantbruksgårdar som genom direkt mekanisk energiöverföring, drev gårdens vattenpump till en djupborrad vattenbrunn, när det inte fanns tillgång till strömmande vattendrag.
(Wizelius, 2007)
År 1887-1888 byggdes världens första vindkraftverk som producerade el-energi av Charles F. Brusch. Det användes för att ladda batterier och producerade elenergi under 20 år. Det är dock först från 1970-talet och framåt som vindkraftverk fått någon betydelse för storskalig elproduktion som ett komplement till andra energikällor som vattenkraft-, kolkraft-, oljekraft- och kärnkraftverk som ett led i att främst minska användningen av fossila bränslen. Utvecklingen av vindkraftverken har gått mycket snabbt, sedan mitten av 80-talet har vidkraftverken fördubblats i storlek ungefär vart fjärde år. De största verk om är i drift i Sverige idag har 108 m högt torn, 100 m rotordiameter, 3 MW effekt och producerar ca 8000 MWh el per år. Vindkraftverk producerar energi när det blåser mellan ca 4-25 m/s. Man brukar räkna med att det blåser tillräckligt för att ett vindkraftverk ska producera el drygt 6000 av årets 8760 timmar, alltså ca 80 procent av tiden. I ett gott vindläge på land ger ett modernt vindkraftverk om 1 MW drygt 2 000 MWh per år, vilket motsvarar årsförbrukningen i ca 100 eluppvärmda villor. I slutet av 2008 fanns ca 1100 vindkraftverk i Sverige som producerade ca 1984 GWh under 2008.
Sverige har relativt lite vindkraft om man jämför med de stora vindkraftsländerna. I Tyskland finns över 23000 maskiner som ger drygt 38 TWh och Danmark får ca 20% av all sin el från vindkraft. Det beror dock inte på att Sverige har sämre förutsättningar för vindkraft, tvärtom finns här långa kuster och blåsiga fjäll. Problemet har snarare varit den politiska viljan och de villkor som gäller för vindkraft i Sverige. En bedömning är att vi i Sverige kan få upp till 30 TWh av vår el från vindkraft. Det mål som regeringen nu siktar emot är att vi ska ha 30 TWh vindkraft i Sverige år 2020.
(Wizelius, 2007)
Så funkar ett vindkraftverk
Så vind är alltså luft som rör sig och luft väger drygt ett kilo per kubikmeter. Det innebär att det är åtskilliga ton som rör sig ovanför våra huvuden när det blåser. Eftersom att solen är den betydande faktorn till varför det blåser gör det vinden till en ständigt förnybar energikälla så länge solen finns kvar och lyser på jorden. Vinden innehåller rörelseenergi och vindkraftverk fångar upp energin i vinden och omvandlar den till elektrisk kraft eller mekaniskt arbete i form av väderkvarnar eller vattenpumpar. I vindkraftverk får vinden vindkraftverkets rotor att snurra samtidigt som vindens hastighet bromsas upp och en del av vindens rörelseenergi fångas upp. Rotorn driver en elektrisk generator som producerar elektrisk kraft.
(Wizelius, 2007)
Viktigt att det blåser bra
Det är givetvis viktigt att placera vindkraftverk där det blåser mycket och vindkraftverk är i normalt i gång och producerar el vid vindhastigheter mellan 4 och 25 meter per sekund. Vid svagare och starkare vind stoppas verket. Den maximala effekten, som kallas märkeffekten på verket, uppnås vanligtvis vid vindstyrkor på 12-14 meter per sekund. Vid högre vindhastigheten låter man bladen släppa förbi en del av vinden för att anpassa vindens kraft till maxeffekten på verkets generator. Vi optimala förutsättningar kan vindkraftverk producera el under mer än 98 procent av årets timmar.
(Wizelius, 2007)
Varför NoT?
Harlen (2007) menar att barn ofta har bestämda uppfattningar om hur och varför saker beter sig som de gör. Dessa uppfattningar är begripliga och rimliga för de unga. Harlen (2007) diskuterar i sin bok att vi måste hjälpa barnen att förstå sin omvärld. Vad skulle hända undrar Harlen (2007) om vi inte skulle undervisa vetenskapliga begrepp för små barn?
Erfarenheter har visat att barn som lämnas att utveckla sina begrepp på egen hand inte alltid når fram till bra vetenskapliga förklaringar. I den senare undervisningen blir det svårt för dessa barn att få bort de invanda tankemönstren och med åren blir det bara svårare och svårare att ändra detta.
Barns minne är inte som ett papper där man kan sudda bort gamla tankebanor och begrepp, det är mycket viktigt att kommunicera och lyssna på barnen och det är viktigt att de bör använda de förändrade begreppen för at lösa problem och tillämpa dem på nya sätt
Dimenäs & Strän(1996) skriver att människan är utrustad med en nyfikenhet och vetgirighet, när vi hamnar i en situation som vi inte förstår störs jämvikten och vi försöker återställa denna jämvikt genom våra egna tankar.
Enligt konstruktivismen har vi inte bilder eller begrepp lagrade i hjärnan utan strukturer som aktivt samverkar och påverkas samtidigt som de med agerar med människans tänkande
Referenser
Andersson,B. (2008). Att förstå skolans naturvetenskap. Forskningsresultat och nya idéer.
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Helhetssyn,innehåll och progression.
Dimenäs,J. & Sträng Haraldsson M. (1996). Lund: Studentlitteratur.
Eckerman.P & Gunna Grähs. (1991). Solkatt, vindstrut och vattenhjul. Stockholm: Bonnier förlag
Harlen, W. (1996). Våga språnget! Om att undervisa barn i naturvetenskapliga ämnen. Stockholm:Liber AB
Jacobsson, C. & Lidman, M. (1988). Jord, berg, luft och vatten. Sveriges utbildningsradio.
http://ne.se.persefone.his.se/l%C3%A5ng/flygning/171886/17188600
http://ne.se.persefone.his.se/l%C3%A5ng/vindenergi
http://www.energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Sa-fungerar-Vindkraften/
http://www.energimyndigheten.se/sv/Energifakta/Energikallor/Vindkraft/
http://www.svenskvindkraft.org/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=27
Wizelius, Tore (2002). Vindkraft i teori och praktik (svenska), Lund: Studentlitteratur.
måndag 6 april 2009
Upptäcksresan i teknikdjungeln
Upptäcktsresan i teknikdjungeln i skola och förskola.
När jag var liten satt jag ofta och tittade på Sven Lindblads upptäcktsresor från jordens alla hörn på teven. Storögt tittade jag på de häpnadsväckande djuren och växterna från de djupa ogenomträngliga djunglerna, jag minns att jag tänkte att jag skulle vilja göra samma sak när jag blev vuxen: att utforska och upptäcka nya världar, vilken lycka det skulle vara!
Jag har insett att man faktiskt kan upptäcka och utforska fantastiska saker här hemma också. Varje nytt barn/människa jag möter är en helt ny värld att försöka tolka och förstå. Kunskaper och erfarenheter som är nya för mig blir som en inre upptäcktsresa.
Jag har under några lärorika och intressanta dagar varit och tittat på tekniken inom skolan och förskolan.
Jag kommer att redogöra lite kort vilken teknik jag funnit på förskolan och skolan, efter det ska jag berätta lite mer ingående om två olika händelser som jag fick förmånen att ta del av när jag observerade barnens lek. Den första händelsen utspelade inomhus på förskolan och den andra beskrivna händelsen tog plats i skolskogen under en utedag. I den senare kommer jag även att beskriva ett undervisningstillfälle.
Exempel på teknik i förskolan/skolan:
Kilen: Dörrstoppare, sax
Friktion: Barnen tog av sig tofflorna en dag och åkte med hjälp av strumporna kana på de olika golven. Varför halkade man bättre på vissa golv?
Hävstångsprincipen: Gungbräda, smala Kalle kan faktiskt gunga med den mer stadiga Anna genom att flytta sig framåt eller bakåt på gungbrädan. Sax, hammare
Lutande plan: Rutschkana, naturliga backar när barnen ska försöka dra upp tunga leksaker, vissa backar är lättare att använda, varför?
Dessutom tycker jag mig se en massa teknik inte bara på skolorna utan överallt i min vardag: Jag ser den stadiga triangelkonstruktionen i gungställningarna (speciellt tydligt kan man se dem i den nya lekplatsen i Boulogneskogen i Skövde)
Jag öppnar kylskåpet och tänker: Här finns det en lagringsteknik minsann! När familjen åker till sommarstugan och jag packar kylväskan lägger jag kylklamparna HÖGST UPP (innan jag tog del av denna kurs måste jag erkänna att jag i min enfald packade kylklamparna längst NER) och så vidare och så vidare.
Varför är det nu viktigt att vara medveten om allt detta? Anna-Stina Ahlrik som är lärare på högskolan i Skövde talade på en föreläsning 10/2 2009 ”Teknik i tidiga åldrar” om vikten att lära de mindre barnen att känna igen begreppen inom teknik så att de senare i skolan lättare kan tillgodogöra sig kunskaper. Hon menade också att de små barnen ska få tillfälle att verkligen få reflektera i vardagen över hur tekniken kan hjälpa oss människor i olika situationer och vad som är teknik. Vidare pratade hon om enkla ”maskiner” som kan hjälpa oss att öka vår kraft.(några exempel har jag gett ovan) I samma föreläsning nämnde hon även att människan länge har utvecklat tekniken genom att hon har haft ett behov av att lagra, styra, omvandla, samt transportera i sin omvärld. Alltså, människan har använt teknik för att underlätta sin vardag/överlevnad men har samtidigt skapat andra behov och även problem. Vi ska dock inte diskutera värderingsaspekter med små barn eftersom de lätt får dåligt samvete menade Anna-Stina vidare.
Jag tänker att när vi vuxna blir medvetna om detta och ser tekniken runt oss och blir medvetna om den har vi större möjligheter att åka tryggt på ”upptäcktsresor i teknikdjungler” tillsammans med de små. Sjöberg (2000) skriver att naturvetenskapens mål är att förstå världen medan teknikens mål är lösa olika problem, den producerar produkter på ett handfast sätt så det är oftast lättare för barn att förstå teknik än naturvetenskap.
Observation nummer ett på förskolan:
Två pojkar lekte med var sin bil, de körde runt, runt med bilarna på golvet och efter en liten stund utvecklades leken till en tävling där båda ville få sin bil att snabbast ta sig från den ena väggen till den andra. De satta sig ner och skjutsade iväg bilarna fortast de kunde och försökte med ett enda skjuts nå den motsatta väggen. Detta sätt att tävla på var ganska ineffektivt eftersom bilarna ofta ”for iväg” både till vänster och höger istället för rakt fram. Den ena pojken kom efter en stund på att han hade varit på ett bowlingkalas där en farbror hade tagit fram ”en slags rutschkana” som barnen hade fått lägga sina bowlingklot i. Rutschkanan hade hjälpt barnen att skjuta iväg klotet och det hade även gått rakare. Pojkarna funderade på om de kunde gå ut och använda rutschkanan på innergården. Jag föreslog då att de kanske kunde försöka göra en egen ”rutschkana” i stället i rummet där vi befann oss. Det stod en bred plywood bräda mellan rummet och en lite skrubb. Brädan symboliserade en dörr eftersom barnen ibland vill vara ensamma i skrubben och stängde om sig med hjälp av brädan. Denna plywoodbit hämtades raskt av pojkarna och ställdes mot en hylla. Pojkarna fick sedan turas om att hålla brädan hela tiden eftersom de inte kom på något sätt att sätta fast den. Detta visade sig vara lyckosamt.
Bilarna släpptes från det lutande planet och beroende på hur brant backen blev kom bilarna olika långt. Brantare backe ledde till att bilen kom längre och körde snabbare. Jag kom att tänka på när vi varit på Baltazar under en dag. Jag och en kurskamrat lekte och tävlade en del med ett lutande plan och racerbilar: Två banor hade satts ihop och det fanns två likadana backar på banorna, en brant och en med svag lutning. På den ena banan började den branta backen direkt och avslutades med en svag lutning, den andra började med en svag lutning och avslutades med en brant. Den bilen som släpptes från banan med brant backe direkt fick alltid snabbaste tiden.
När pojkarna hade lekt en ganska lång stund med sin biltävling förväntade jag mig att de skulle ställa frågor om varför bilarna gick snabbare när det var brant lutning men det ställdes ingen sådan fråga.
Sjöberg(2000) menar att det kanske inte är nödvändigt att barnen ska tänka på att de använder sig av naturlagarna men att det är bra att ha en förståelse för dem. Genom pojkarnas växelverkande lärande upptäcktes ny förståelse eftersom de fick erfara att backens brant hade betydelse för hur snabbt bilarna åkte.
Observation nummer två:
På min fältstudieskola har de alltid utedagar på onsdagarna. De brukar ha lektioner om svenska djur, titta på djurspår, spillning, leta efter vårtecken, mäta temperaturen i vatten, utöva utematematik och så vidare.
Gemensamt för dessa utedagar är att efter utelektionen så får alltid barnen leka såkallat fritt.
Två flickor hade på den fria leken börjat bygga på en koja i skolskogen och efter en stund kom de släpande på en kraftig tallgren som de hittat. De skulle använda denna gren till kojan men behövde få den kortare. De försökte bryta av grenen mot knät men det hade bara åsamkat dem smärtor. De hade även försökt hoppa på den med fruktlöst resultat. Flickorna såg lite modlösa ut och jag tänkte med spänning se om de skulle ge upp eller hitta en lösning.
En pojke kom förbi och sa att på scouterna brukade de knäcka grenar till brasan genom att leta reda på två träd som växer nära varandra man kunde sedan peta in grenen mellan dessa träd och bryta av tjocka grenar ”lätt som en plätt”. Jag såg naturligtvis en teknikerfarenhet närma sig så jag anslöt mig till flickorna och frågade om jag fick vara med och försöka hitta två träd som växte nära varandra.
Efter en stund hittade vi två rönnträd som växte relativt tätt och barnen förde in grenen mellan trädstammarna och använde hävstångsprincipen för att försöka bryta av den.
Jag frågade vad som skulle hända om de försökte bryta av grenen och hålla långt in mot stammarna. Flickorna försökte och kunde inte åstadkomma det minsta lilla knak i grenen trots att de båda tog i och försökte knäcka den. Jag bad dem att försöka långt ut istället och denna gång kunde grenen brytas av med bara en flickas kraft. De frågade mig hur det kom sig, ” det är ju nästan som trolleri” tyckte den ena flickan häpet. Jag berättade att de använde sig av hävstångsprincipen: ju längre avstånd mellan kraften vi använder, till det som ska brytas av desstå mindre motstånd blir det. Samtidigt använder vi oss av en längre sträcka när vi utför själva brytandet. Jag nämnde begreppet hävstångsprincipen flera gånger i skolskogen och lät även flickorna säga det ett par gånger. Efter utedagen när vi befann oss i klassrummet frågade jag flickorna vad principen hette som vi hade använt oss av. De kom också ihåg vad principen går ut på och att ju mindre kraft man använder ju längre väg får man ta. (föreläsning an Anna-Stina Ahlrik Teknik och tidiga åldrar se ovan) De kom faktiskt ihåg begreppet men min erfarenhet av barn säger att det kan vara som bortblåst efter ett par veckor. Det finns i alla fall ett värde i detta även om de glömmer eftersom de kommer anamma begreppet lättare när de hör det den andra gången.
Spontant blev det en undervisningssituation av denna utedag som jag inte hade planerat. Anna-Stina Ahlrik menade på en föreläsning 3/3 2009 ”Kriteriefrågor och betygskriterier” Högskolan i Skövde att man alltid ska ha ett mål med det man gör. Denna undervisningssituation fick faktiskt en rätt skaplig måluppfyllelse ändå trots att jag grep tillfället i luften. Så här blev det:
Vad: (innehåll) kunskaper om hävstångsprinciper. Från Anna-Stinas ovanstående föreläsning fick vi ta del av kunskaper om Bloms Taxonomi där nivå ett betyder kännedom om enskilda fakta.
Hur: (metod) eget experiment, genom upplevelse av olika sätt att få tillämpa hävstångsprincipen. I Bloms taxonomi kan man på nivå 3 och 4 tillämpa kunskapen genom att tillexempel att lösa ett problem.
Varför: (syfte) Mål kort sikt få insikt om hur hävstångsprincipen fungerar, kunna begreppet hävstångsprincip.
Mål lång sikt: Enligt Skolverkets webbplats - kursplaner och betygskriterier för teknik ((Google den 6/4 2009) ska eleverna kunna göra vardagsteknik begriplig och synlig. Kunna använda enkla redskap och kunna redogöra för några välbekanta teknikområden.
I Lpo 94 kan man läsa att eleverna ska känna till grundläggande sammanhang och begrepp inom teknik.
I Bloms taxonomi nivå 5 och 6 ska barnen kunna kombinera kunskaper från nivå 1-4 för att skapa en ny helhet.
Referenser:
Sjöberg. S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildning-en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritishemmet .Lpo 94.Stockholm:Fritzes.
När jag var liten satt jag ofta och tittade på Sven Lindblads upptäcktsresor från jordens alla hörn på teven. Storögt tittade jag på de häpnadsväckande djuren och växterna från de djupa ogenomträngliga djunglerna, jag minns att jag tänkte att jag skulle vilja göra samma sak när jag blev vuxen: att utforska och upptäcka nya världar, vilken lycka det skulle vara!
Jag har insett att man faktiskt kan upptäcka och utforska fantastiska saker här hemma också. Varje nytt barn/människa jag möter är en helt ny värld att försöka tolka och förstå. Kunskaper och erfarenheter som är nya för mig blir som en inre upptäcktsresa.
Jag har under några lärorika och intressanta dagar varit och tittat på tekniken inom skolan och förskolan.
Jag kommer att redogöra lite kort vilken teknik jag funnit på förskolan och skolan, efter det ska jag berätta lite mer ingående om två olika händelser som jag fick förmånen att ta del av när jag observerade barnens lek. Den första händelsen utspelade inomhus på förskolan och den andra beskrivna händelsen tog plats i skolskogen under en utedag. I den senare kommer jag även att beskriva ett undervisningstillfälle.
Exempel på teknik i förskolan/skolan:
Kilen: Dörrstoppare, sax
Friktion: Barnen tog av sig tofflorna en dag och åkte med hjälp av strumporna kana på de olika golven. Varför halkade man bättre på vissa golv?
Hävstångsprincipen: Gungbräda, smala Kalle kan faktiskt gunga med den mer stadiga Anna genom att flytta sig framåt eller bakåt på gungbrädan. Sax, hammare
Lutande plan: Rutschkana, naturliga backar när barnen ska försöka dra upp tunga leksaker, vissa backar är lättare att använda, varför?
Dessutom tycker jag mig se en massa teknik inte bara på skolorna utan överallt i min vardag: Jag ser den stadiga triangelkonstruktionen i gungställningarna (speciellt tydligt kan man se dem i den nya lekplatsen i Boulogneskogen i Skövde)
Jag öppnar kylskåpet och tänker: Här finns det en lagringsteknik minsann! När familjen åker till sommarstugan och jag packar kylväskan lägger jag kylklamparna HÖGST UPP (innan jag tog del av denna kurs måste jag erkänna att jag i min enfald packade kylklamparna längst NER) och så vidare och så vidare.
Varför är det nu viktigt att vara medveten om allt detta? Anna-Stina Ahlrik som är lärare på högskolan i Skövde talade på en föreläsning 10/2 2009 ”Teknik i tidiga åldrar” om vikten att lära de mindre barnen att känna igen begreppen inom teknik så att de senare i skolan lättare kan tillgodogöra sig kunskaper. Hon menade också att de små barnen ska få tillfälle att verkligen få reflektera i vardagen över hur tekniken kan hjälpa oss människor i olika situationer och vad som är teknik. Vidare pratade hon om enkla ”maskiner” som kan hjälpa oss att öka vår kraft.(några exempel har jag gett ovan) I samma föreläsning nämnde hon även att människan länge har utvecklat tekniken genom att hon har haft ett behov av att lagra, styra, omvandla, samt transportera i sin omvärld. Alltså, människan har använt teknik för att underlätta sin vardag/överlevnad men har samtidigt skapat andra behov och även problem. Vi ska dock inte diskutera värderingsaspekter med små barn eftersom de lätt får dåligt samvete menade Anna-Stina vidare.
Jag tänker att när vi vuxna blir medvetna om detta och ser tekniken runt oss och blir medvetna om den har vi större möjligheter att åka tryggt på ”upptäcktsresor i teknikdjungler” tillsammans med de små. Sjöberg (2000) skriver att naturvetenskapens mål är att förstå världen medan teknikens mål är lösa olika problem, den producerar produkter på ett handfast sätt så det är oftast lättare för barn att förstå teknik än naturvetenskap.
Observation nummer ett på förskolan:
Två pojkar lekte med var sin bil, de körde runt, runt med bilarna på golvet och efter en liten stund utvecklades leken till en tävling där båda ville få sin bil att snabbast ta sig från den ena väggen till den andra. De satta sig ner och skjutsade iväg bilarna fortast de kunde och försökte med ett enda skjuts nå den motsatta väggen. Detta sätt att tävla på var ganska ineffektivt eftersom bilarna ofta ”for iväg” både till vänster och höger istället för rakt fram. Den ena pojken kom efter en stund på att han hade varit på ett bowlingkalas där en farbror hade tagit fram ”en slags rutschkana” som barnen hade fått lägga sina bowlingklot i. Rutschkanan hade hjälpt barnen att skjuta iväg klotet och det hade även gått rakare. Pojkarna funderade på om de kunde gå ut och använda rutschkanan på innergården. Jag föreslog då att de kanske kunde försöka göra en egen ”rutschkana” i stället i rummet där vi befann oss. Det stod en bred plywood bräda mellan rummet och en lite skrubb. Brädan symboliserade en dörr eftersom barnen ibland vill vara ensamma i skrubben och stängde om sig med hjälp av brädan. Denna plywoodbit hämtades raskt av pojkarna och ställdes mot en hylla. Pojkarna fick sedan turas om att hålla brädan hela tiden eftersom de inte kom på något sätt att sätta fast den. Detta visade sig vara lyckosamt.
Bilarna släpptes från det lutande planet och beroende på hur brant backen blev kom bilarna olika långt. Brantare backe ledde till att bilen kom längre och körde snabbare. Jag kom att tänka på när vi varit på Baltazar under en dag. Jag och en kurskamrat lekte och tävlade en del med ett lutande plan och racerbilar: Två banor hade satts ihop och det fanns två likadana backar på banorna, en brant och en med svag lutning. På den ena banan började den branta backen direkt och avslutades med en svag lutning, den andra började med en svag lutning och avslutades med en brant. Den bilen som släpptes från banan med brant backe direkt fick alltid snabbaste tiden.
När pojkarna hade lekt en ganska lång stund med sin biltävling förväntade jag mig att de skulle ställa frågor om varför bilarna gick snabbare när det var brant lutning men det ställdes ingen sådan fråga.
Sjöberg(2000) menar att det kanske inte är nödvändigt att barnen ska tänka på att de använder sig av naturlagarna men att det är bra att ha en förståelse för dem. Genom pojkarnas växelverkande lärande upptäcktes ny förståelse eftersom de fick erfara att backens brant hade betydelse för hur snabbt bilarna åkte.
Observation nummer två:
På min fältstudieskola har de alltid utedagar på onsdagarna. De brukar ha lektioner om svenska djur, titta på djurspår, spillning, leta efter vårtecken, mäta temperaturen i vatten, utöva utematematik och så vidare.
Gemensamt för dessa utedagar är att efter utelektionen så får alltid barnen leka såkallat fritt.
Två flickor hade på den fria leken börjat bygga på en koja i skolskogen och efter en stund kom de släpande på en kraftig tallgren som de hittat. De skulle använda denna gren till kojan men behövde få den kortare. De försökte bryta av grenen mot knät men det hade bara åsamkat dem smärtor. De hade även försökt hoppa på den med fruktlöst resultat. Flickorna såg lite modlösa ut och jag tänkte med spänning se om de skulle ge upp eller hitta en lösning.
En pojke kom förbi och sa att på scouterna brukade de knäcka grenar till brasan genom att leta reda på två träd som växer nära varandra man kunde sedan peta in grenen mellan dessa träd och bryta av tjocka grenar ”lätt som en plätt”. Jag såg naturligtvis en teknikerfarenhet närma sig så jag anslöt mig till flickorna och frågade om jag fick vara med och försöka hitta två träd som växte nära varandra.
Efter en stund hittade vi två rönnträd som växte relativt tätt och barnen förde in grenen mellan trädstammarna och använde hävstångsprincipen för att försöka bryta av den.
Jag frågade vad som skulle hända om de försökte bryta av grenen och hålla långt in mot stammarna. Flickorna försökte och kunde inte åstadkomma det minsta lilla knak i grenen trots att de båda tog i och försökte knäcka den. Jag bad dem att försöka långt ut istället och denna gång kunde grenen brytas av med bara en flickas kraft. De frågade mig hur det kom sig, ” det är ju nästan som trolleri” tyckte den ena flickan häpet. Jag berättade att de använde sig av hävstångsprincipen: ju längre avstånd mellan kraften vi använder, till det som ska brytas av desstå mindre motstånd blir det. Samtidigt använder vi oss av en längre sträcka när vi utför själva brytandet. Jag nämnde begreppet hävstångsprincipen flera gånger i skolskogen och lät även flickorna säga det ett par gånger. Efter utedagen när vi befann oss i klassrummet frågade jag flickorna vad principen hette som vi hade använt oss av. De kom också ihåg vad principen går ut på och att ju mindre kraft man använder ju längre väg får man ta. (föreläsning an Anna-Stina Ahlrik Teknik och tidiga åldrar se ovan) De kom faktiskt ihåg begreppet men min erfarenhet av barn säger att det kan vara som bortblåst efter ett par veckor. Det finns i alla fall ett värde i detta även om de glömmer eftersom de kommer anamma begreppet lättare när de hör det den andra gången.
Spontant blev det en undervisningssituation av denna utedag som jag inte hade planerat. Anna-Stina Ahlrik menade på en föreläsning 3/3 2009 ”Kriteriefrågor och betygskriterier” Högskolan i Skövde att man alltid ska ha ett mål med det man gör. Denna undervisningssituation fick faktiskt en rätt skaplig måluppfyllelse ändå trots att jag grep tillfället i luften. Så här blev det:
Vad: (innehåll) kunskaper om hävstångsprinciper. Från Anna-Stinas ovanstående föreläsning fick vi ta del av kunskaper om Bloms Taxonomi där nivå ett betyder kännedom om enskilda fakta.
Hur: (metod) eget experiment, genom upplevelse av olika sätt att få tillämpa hävstångsprincipen. I Bloms taxonomi kan man på nivå 3 och 4 tillämpa kunskapen genom att tillexempel att lösa ett problem.
Varför: (syfte) Mål kort sikt få insikt om hur hävstångsprincipen fungerar, kunna begreppet hävstångsprincip.
Mål lång sikt: Enligt Skolverkets webbplats - kursplaner och betygskriterier för teknik ((Google den 6/4 2009) ska eleverna kunna göra vardagsteknik begriplig och synlig. Kunna använda enkla redskap och kunna redogöra för några välbekanta teknikområden.
I Lpo 94 kan man läsa att eleverna ska känna till grundläggande sammanhang och begrepp inom teknik.
I Bloms taxonomi nivå 5 och 6 ska barnen kunna kombinera kunskaper från nivå 1-4 för att skapa en ny helhet.
Referenser:
Sjöberg. S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildning-en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritishemmet .Lpo 94.Stockholm:Fritzes.
tisdag 31 mars 2009
Mitt lärandetillfälle i förskolan
Lärandetillfället på förskolan är nu genomfört med sex stycken barn i åldrarna fyra-fem år, tre flickor och tre pojkar. Tillfället startades med att barnen fick gå in i byggrummet och vi satte oss bekvämt med kuddar på golvet och började prata om förra gången vi träffades då jag frågade dem om varför det blåser. Symboliskt tog jag fram Cartoonen men eftersom att ingen av barnen är läskunniga så pekade jag på bilden, förklarade vad det stod och att man kan ha olika tankar om varför det blåser och sedan pratade vi om vad de trodde nu och om de tyckte att något av de andra förslagen kunde stämma. Barnen stod fast vid att det blåser för att det inte ska bli för varmt ute då risken finns att man svettas ihjäl. Jag berättade för barnen att vi idag ska göra ett experiment för att se om vi kan skapa vind utan att blåsa med munnen och barnen blir exalterade och tycker att det är en bra idé! Vi tar fram ballonger och varje barn får var sin, detta är mycket uppskattat. När glädjen av att bara få en ballong har lagt sig frågar jag barnen vad de tror att vinden består av, vi kommer tillsammans fram till luft. En pojke menar att luft inte är någonting och jag uppmanar då barnen att blåsa luft i ballongerna och vi konstaterar att luft visst är något. Jag säger till barnen att man kan säga att luft består av massor, massor, massor av yttepyttesmå bollar, så många och så små att vi inte kan känna dem. Barnen accepterar detta och jag berättar vidare att när luften blir varm så blir bollarna jätteglada och vill springa runt där det finns massor av plats, den platsen finns högre upp, alltså varm luft stiger. I kall luft fryser bollarna och rör sig inte så mycket. Jag förklarar vidare att när de varma bollarna har åkt uppåt så blir det tomt där de var och då får de kalla bollarna ta deras plats. Här börjar barnen att tappa intresset och jag inser att vi måste göra ett miljöombyte och hitta på nått vidare om de ska orka.
Dags för experimentet säger jag till barnen och vi traskar iväg till materialrummet. Barnen får hjälpa till att leta fram en fjäder och en lång tråd. Vi gick till en dörr och öppnade den varpå en flicka efter en kort stund konstaterade att hon blev kall om fötterna. Vi pratar om varför det blir så och jag försöker koppla det till vårt samtal om att varm luft stiger och kall luft får ta dess plats. Jag är dock osäker på om barnen ser sambandet. Vi pratar också om att det är betydligt kallare ute än inne. Vi genomför experimentet där vi först håller en fjäder högt upp och fjädern åker ut, jag frågar barnen varför de tror att det blir så och barnen säger att de inte vet. Sedan ska vi hålla fjädern långt ned och jag frågar barnen vad de tror ska hända. De vet inte säger de. När vi sedan ser att fjädern blåser in i rummet säger en flicka att den kalla luften vill in. Jag säger att hon har alldeles rätt och så pratar vi om att den kalla luften blåser in och den varma luften åker ut och att vi kan säga att den kalla luften puttar undan den varma luften samt att vi nu har gjort en vind! Vi genomför experimentet några gånger till då några barn själva vill hålla i fjädern. Under tiden pratar vi om fenomenet. När barnen börjar klaga på att de fryser så går vi tillbaka till byggrummet.
Jag hade tagit med en bild på ett vindkraftverk och fortsatte med att fråga barnen om de visste vad det var för något. En pojke berättade att de har ett sånt vid sitt hus och att det heter vindkraftverk samt att det gör så att man kan få ström. Vi kom in på en diskussion om vad ström och el är och vad man har det till – barnen visste att man använder el till att tända och släcka lampor och spisar. Jag berättade att vinden gör så att propellrarna på vindkraftverket snurrar och det är kopplat till en maskin som gör att vi får el och kan tända lampor. Barnen som hittills lyssnat ganska uppmärksamt börjar här att tappa koncentrationen och jag bestämmer mig för att runda av. De får var sin ballong och så avslutar vi samlingen. När vi gått ut från byggrummet frågar en fröken vad barnen fått göra och två pojkar berättar att vi pratat om luft, blåst ballonger och gjort en vind och tittat på vindkraftverk. Detta anser jag visar på att lärandetillfället startat en tanke kring luft, vind och energi och att denna tanke kan bli en bra byggsten för barnens fortsatta lärande.
Måndagen efter så pratade jag igen med samma grupp barn om experimentet och varför det blåser. De tog då upp bollarna i luften som vill till himlen och springa fort och kalla bollar som är kvar på marken. Om experimentet sa de att fjädern blåste inåt och utåt och att vi gjorde en vind utan att blåsa. De pratade även om vindkraftverk och samtliga barn sa att de nu hade sett ett och att de visste att vi hade det för att kunna tända lampor.
Sammanfattningsvis så anser jag att lärandetillfället gick relativt bra men att det hade gått bättre om barnen haft mer förkunskaper och funderingar kring vad luft och vind är. Det är inte så lätt att ta upp så stora naturfenomen för ett barn vid bara ett lärandetillfälle och det anser jag visar på temats betydelse för lärandet i förskolan. Cartoonen var ett bra hjälpmedel dock då barnen innan i alla fall hade fått reflektera lite kort kring varför det blåser och denna reflektion var något som de kunde se tillbaka på och som väckte ett intresse och en nyfikenhet. Luft, vind och energi är stora saker för ett barn att förstå och en riktig utmaning för en lärare att förklara under ett tillfälle – en tanke som jag dock hade med mig under hela tillfället var att barnens upplevelse av vind var det viktiga och att de har många år i skolan framför sig att förstå det rätt på. Därför lät jag barnens diskussioner och egna tankar få ta mycket plats och jag aktade mig för att dra slutsatser åt dem och tala om vad som var rätt och fel, på detta sätt så har de som sagt fått en grundsten att bygga vidare större kunskap på.
Dags för experimentet säger jag till barnen och vi traskar iväg till materialrummet. Barnen får hjälpa till att leta fram en fjäder och en lång tråd. Vi gick till en dörr och öppnade den varpå en flicka efter en kort stund konstaterade att hon blev kall om fötterna. Vi pratar om varför det blir så och jag försöker koppla det till vårt samtal om att varm luft stiger och kall luft får ta dess plats. Jag är dock osäker på om barnen ser sambandet. Vi pratar också om att det är betydligt kallare ute än inne. Vi genomför experimentet där vi först håller en fjäder högt upp och fjädern åker ut, jag frågar barnen varför de tror att det blir så och barnen säger att de inte vet. Sedan ska vi hålla fjädern långt ned och jag frågar barnen vad de tror ska hända. De vet inte säger de. När vi sedan ser att fjädern blåser in i rummet säger en flicka att den kalla luften vill in. Jag säger att hon har alldeles rätt och så pratar vi om att den kalla luften blåser in och den varma luften åker ut och att vi kan säga att den kalla luften puttar undan den varma luften samt att vi nu har gjort en vind! Vi genomför experimentet några gånger till då några barn själva vill hålla i fjädern. Under tiden pratar vi om fenomenet. När barnen börjar klaga på att de fryser så går vi tillbaka till byggrummet.
Jag hade tagit med en bild på ett vindkraftverk och fortsatte med att fråga barnen om de visste vad det var för något. En pojke berättade att de har ett sånt vid sitt hus och att det heter vindkraftverk samt att det gör så att man kan få ström. Vi kom in på en diskussion om vad ström och el är och vad man har det till – barnen visste att man använder el till att tända och släcka lampor och spisar. Jag berättade att vinden gör så att propellrarna på vindkraftverket snurrar och det är kopplat till en maskin som gör att vi får el och kan tända lampor. Barnen som hittills lyssnat ganska uppmärksamt börjar här att tappa koncentrationen och jag bestämmer mig för att runda av. De får var sin ballong och så avslutar vi samlingen. När vi gått ut från byggrummet frågar en fröken vad barnen fått göra och två pojkar berättar att vi pratat om luft, blåst ballonger och gjort en vind och tittat på vindkraftverk. Detta anser jag visar på att lärandetillfället startat en tanke kring luft, vind och energi och att denna tanke kan bli en bra byggsten för barnens fortsatta lärande.
Måndagen efter så pratade jag igen med samma grupp barn om experimentet och varför det blåser. De tog då upp bollarna i luften som vill till himlen och springa fort och kalla bollar som är kvar på marken. Om experimentet sa de att fjädern blåste inåt och utåt och att vi gjorde en vind utan att blåsa. De pratade även om vindkraftverk och samtliga barn sa att de nu hade sett ett och att de visste att vi hade det för att kunna tända lampor.
Sammanfattningsvis så anser jag att lärandetillfället gick relativt bra men att det hade gått bättre om barnen haft mer förkunskaper och funderingar kring vad luft och vind är. Det är inte så lätt att ta upp så stora naturfenomen för ett barn vid bara ett lärandetillfälle och det anser jag visar på temats betydelse för lärandet i förskolan. Cartoonen var ett bra hjälpmedel dock då barnen innan i alla fall hade fått reflektera lite kort kring varför det blåser och denna reflektion var något som de kunde se tillbaka på och som väckte ett intresse och en nyfikenhet. Luft, vind och energi är stora saker för ett barn att förstå och en riktig utmaning för en lärare att förklara under ett tillfälle – en tanke som jag dock hade med mig under hela tillfället var att barnens upplevelse av vind var det viktiga och att de har många år i skolan framför sig att förstå det rätt på. Därför lät jag barnens diskussioner och egna tankar få ta mycket plats och jag aktade mig för att dra slutsatser åt dem och tala om vad som var rätt och fel, på detta sätt så har de som sagt fått en grundsten att bygga vidare större kunskap på.
måndag 30 mars 2009
Experiment i skolan
Nu har lärandetillfället och experimenten genomförts på min fältstudie skola i en tredjeklass med intresserade och vetgiriga elever. Inledningsvis samtalade vi om Cartoonen för att se om eleverna kunde utveckla tankarna om luft och om de funderat över Varför det blåser sedan intervjutillfället. Första experimentet var med ballongvågen för att ge eleverna en förståelse av att luft väger något. Detta framstod klart då den ena ballongen gjordes sönder och den kvarvarande ballongen vägde ner. Eleverna fick sedan känna runt och över ett ljus för att de skulle få uppleva var det var varmt. Eleverna kopplade den stigande värmen till en luftballong och samtalet kring varm luft som stiger engagerade eleverna. Därefter ombads eleverna att ställa sig på golvet och känna efter var de kände kyla först då fönstret öppnades. Eleverna sade snabbt att det blev kallt om fötterna vilket föranledde till frågan, varför? Eleverna kunde konstatera att kall luft kom in och kröp utmed golvet. Sedan gick vi till ytterdörren med en fjäder och frågade eleverna var vad de trodde skulle ske med fjädern då dörren öppnades och fjädern hängde i en sytråd längst ner vid dörren. Eleverna sa att den skulle snurra runt, virvla omkring eller blåsa iväg. Då dörren öppnades for fjädern in i hallen och följde med den kalla luften som kom in genom dörröppningen. Eleverna blev fascinerade av detta och kopplade detta till kalluften som kom in genom det öppna fönstret som kylde deras fötter i det tidigare experimentet. Därefter flyttades fjädern till den övre delen av den stängda ytterdörren och eleverna fick svara på vad de trodde skulle ske med fjädern. Eleverna svarade att fjädern skulle blåsa in igen eller att den skulle flyga omkring. Då dörren öppnades for fjädern ut med en väldig fart och strävade därefter utåt och uppåt. Detta hade inte eleverna förväntat sig men efter att de studerat fenomenet en stund och samtalat om vad som skett kunde de koppla detta experiment till ljuset och den stigande varmluften. En elev konstaterade då att kall luft är tyngre och att varm luft är lättare. Diskussionen om kall och varm luft fortsatte i grupprummet. Kristers (se tidigare inlägg) förklaring om att varma luftmolekyler tar större plats vilket gör den varma luften lättare än den kalla och att detta gör att den varma luften stiger var bra att ta till i den vidare diskussionen. Frågan till eleverna blev då vad de trodde skedde på de platser där varm luft stiger och eleverna svarande då att annan luft kom dit och efter fortsatta diskussioner kom eleverna fram till att kall luft kommer in där den varma luften stiger och att denna rörelse skapar vindar. Avslutningsvis ställdes frågan till eleverna om vad vinden kan användas till och om vi har någon nytta av den. Många olika tankar och idéer framkom men kvarnar och vindkraftverk var det som samtalet styrdes in på då önskan var att eleverna skulle se att vinden har använts och används som energikälla. Det ska bli väldigt roligt och intressant att genomföra en utvärdering med dessa elever för att se om tankarna de hade vid tillfället blivit bestående.
Sammanfattning:
Då eleverna var i en mindre grupp tog en del elever tillfället i akt att tala mycket. Detta var ett samtalstillfälle men det är svårt att fördela samtalstiden eleverna emellan. Vissa elever, i detta fall pojkarna samtalade mer än flickorna. Detta kan ha sin förklaring i att pojkarna satt mittemot genomförande lärare och flickorna bredvid vilket gav pojkarna mer ögonkontakt. Vid första tillfället stod några eleverna längre in i rummet då fönstret öppnades vilket ej gav dem någon större förnimmelse av att fötterna blev kalla. Vid andra tillfället stod alla eleverna nära fönstret och då kände alla kylan på fötterna ungefär samtidigt. Vädrets makter var med oss då fjäderexperimentet synliggörs tydligt då temperaturskillnaden mellan ute och inne är stor. Även experimentet med det öppna fönstret där eleverna blir kalla om fötterna är påtagligare då det är kallt ute. Lektionen avlöpte som planerat och elevernas engagemang, tankar och funderingar gjorde det enkelt att gå vidare. Samtidigt är det av stor vikt att den röda tråden hålls då diskussioner lätt kan glida över på något annat område då eleverna har många olika funderingar:)
Sammanfattning:
Då eleverna var i en mindre grupp tog en del elever tillfället i akt att tala mycket. Detta var ett samtalstillfälle men det är svårt att fördela samtalstiden eleverna emellan. Vissa elever, i detta fall pojkarna samtalade mer än flickorna. Detta kan ha sin förklaring i att pojkarna satt mittemot genomförande lärare och flickorna bredvid vilket gav pojkarna mer ögonkontakt. Vid första tillfället stod några eleverna längre in i rummet då fönstret öppnades vilket ej gav dem någon större förnimmelse av att fötterna blev kalla. Vid andra tillfället stod alla eleverna nära fönstret och då kände alla kylan på fötterna ungefär samtidigt. Vädrets makter var med oss då fjäderexperimentet synliggörs tydligt då temperaturskillnaden mellan ute och inne är stor. Även experimentet med det öppna fönstret där eleverna blir kalla om fötterna är påtagligare då det är kallt ute. Lektionen avlöpte som planerat och elevernas engagemang, tankar och funderingar gjorde det enkelt att gå vidare. Samtidigt är det av stor vikt att den röda tråden hålls då diskussioner lätt kan glida över på något annat område då eleverna har många olika funderingar:)
fredag 27 mars 2009
Besök på Balthazar
Vi har nu i olika omgångar besökt Balthazar där vi fått följa barn och elever som varit där på studiebesök. Tillfället då jag var där kom en grupp med elever i år två och tre. Vid besöket fick de "träffa" Aristoteles och Galileo Galilei som på ett konkret sätt visade på utveckling som skett inom astronomi. Det kom även en förskolegrupp som skulle experimentera med vad som flyter respektive ej flyter på vatten. Det var väldigt intressant att följa barn och elever då de experimenterade. Efter det fastlagda programmet fick elever och barn själva undersöka, bygga och forska inom de olika områdena som Balthazar tillhandahåller. Många barn och elever tog fasta på tillfället och använde tiden till att bygga till exempel båtar men en del gick bara från en sak till en annan utan att reflektera varför och vad som hände vid de olika stationerna. Vi fick därefter också möjlighet att själva prova de olika experimenten.Det var en intressant och rolig dag!
söndag 15 mars 2009
Bildförklaringar
När ny teknik, som en scanning-funktion, inte funkar får man ta till gammal teknik som gamla pålitliga paint. Håll till godo med en liten konstnärlig tolkning av två mycket pedagogisk lappar om 'Varför det blåser' som vi fick av Krister på vår senaste handledning.
Lufttrycket påverkar vädret
Att det blir högtryck och lågtryck och olika väder beror på att det händer saker med luften när den värms eller kyls. Luft som värmts upp av solen tar större plats än kall luft. Den varma luften blir lättare och stiger uppåt. Där sätter den fart på den kalla luften som strömmar in vid marken i stället för den varma luft som stigit uppåt. Vi känner rörelserna i luften som vindar.
*Klicka på bilden så blir den större.fredag 6 mars 2009
Handledning och måluppfyllelse
Jag kommer i inlägget använda orden barn och elever lite "huller om buller" men jag menar både förskolebarn och skolbarn när orden används.
Den 5/3 2009 hade vår basgrupp sin första handledning med Krister i laborations rummet på högskolan i Skövde. Krister som är lite av en ”experimentmaskin” verkar kunna det mesta inom naturvetenskap och han har dessutom en god förmåga att förklara olika fenomen på en mängd olika sätt. Han visade både enklare och lite svårare experiment som man kan ta med sig ut i skolorna/förskolorna och vi fick en del aha upplevelser som hjälpte oss att göra vår Cartoon bättre.
Innan handledningen hade vi skrivit i en av pratbubblorna att det blåser för att varm och kall luft byter plats men efter stunden med Krister ändrade vi texten till att det blåser för att varm luft stiger och kall luft kommer in under. Detta sätt att uttrycka sig på tycker vi passar både förskolebarn och de skolbarn som behöver ha en lektion i ämnet på basnivå.
Krister tyckte dessutom att vi skulle tydliggöra för barnen att luft väger olika och kom med bra förlag på experiment som är enkla att utföra.
Det absolut första steget som man ska ta är att förklara varför varm luft stiger. Gör man inte det får barnen eventuellt svårt att förstå fortsättningen på experimenten menade Krister och vi ska diskutera vidare i basgruppen hur man enklast ska förklara detta. Krister tycker att vi ska introducera molekylbegreppet men vi känner oss tveksamma till detta eftersom det eventuellt är på för avancerad nivå för de små. Barnen behöver ju som sagt baskunskaper i ämnet som vi ser det.
Vi har reviderat vår måluppfyllelse efter handledningstillfället och jag tänker redogöra för hur vi tänker arbeta med detta. Vi använder oss av Anna-Stina Ahlriks målbedömning (föreläsning 3/3 2009 Högskolan i Skövde) där kursplanerna bryts ner till utvärderingsbara delar.
Kursplansmål: Barnen ska utveckla förmågan att se mönster och strukturer, detta leder till att barnen kan förstå världen bättre. Genom att ta del av naturorienterade ämnen stärks barnens förmåga att göra världen mer begriplig för dem.
Lpfö 98 menar att barnen ska utforska och utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen.
Efter denna nivå ska de övergripande målen brytas ner och vi har valt att barnen ska förstå att varm luft stiger uppåt och att kall luft ersätter den luft som ”försvinner” denna rörelse i atmosfären leder till att det bildas vindar. Experiment och genomgång äger rum.
Utvärdering sker genom att eleverna får teckna ett fönster och rita hur luften rör sig i rummet när vi öppnar fönstret på vintern
När eleverna har tecknat färdigt ska de få berätta om sin teckning och vi kan då se om barnen sett ett mönster och sammanhang. Ritade de att den varma luften rör sig uppåt? Varför, varför inte? Hur går vi vidare?
Den 5/3 2009 hade vår basgrupp sin första handledning med Krister i laborations rummet på högskolan i Skövde. Krister som är lite av en ”experimentmaskin” verkar kunna det mesta inom naturvetenskap och han har dessutom en god förmåga att förklara olika fenomen på en mängd olika sätt. Han visade både enklare och lite svårare experiment som man kan ta med sig ut i skolorna/förskolorna och vi fick en del aha upplevelser som hjälpte oss att göra vår Cartoon bättre.
Innan handledningen hade vi skrivit i en av pratbubblorna att det blåser för att varm och kall luft byter plats men efter stunden med Krister ändrade vi texten till att det blåser för att varm luft stiger och kall luft kommer in under. Detta sätt att uttrycka sig på tycker vi passar både förskolebarn och de skolbarn som behöver ha en lektion i ämnet på basnivå.
Krister tyckte dessutom att vi skulle tydliggöra för barnen att luft väger olika och kom med bra förlag på experiment som är enkla att utföra.
Det absolut första steget som man ska ta är att förklara varför varm luft stiger. Gör man inte det får barnen eventuellt svårt att förstå fortsättningen på experimenten menade Krister och vi ska diskutera vidare i basgruppen hur man enklast ska förklara detta. Krister tycker att vi ska introducera molekylbegreppet men vi känner oss tveksamma till detta eftersom det eventuellt är på för avancerad nivå för de små. Barnen behöver ju som sagt baskunskaper i ämnet som vi ser det.
Vi har reviderat vår måluppfyllelse efter handledningstillfället och jag tänker redogöra för hur vi tänker arbeta med detta. Vi använder oss av Anna-Stina Ahlriks målbedömning (föreläsning 3/3 2009 Högskolan i Skövde) där kursplanerna bryts ner till utvärderingsbara delar.
Kursplansmål: Barnen ska utveckla förmågan att se mönster och strukturer, detta leder till att barnen kan förstå världen bättre. Genom att ta del av naturorienterade ämnen stärks barnens förmåga att göra världen mer begriplig för dem.
Lpfö 98 menar att barnen ska utforska och utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen.
Efter denna nivå ska de övergripande målen brytas ner och vi har valt att barnen ska förstå att varm luft stiger uppåt och att kall luft ersätter den luft som ”försvinner” denna rörelse i atmosfären leder till att det bildas vindar. Experiment och genomgång äger rum.
Utvärdering sker genom att eleverna får teckna ett fönster och rita hur luften rör sig i rummet när vi öppnar fönstret på vintern
När eleverna har tecknat färdigt ska de få berätta om sin teckning och vi kan då se om barnen sett ett mönster och sammanhang. Ritade de att den varma luften rör sig uppåt? Varför, varför inte? Hur går vi vidare?
torsdag 5 mars 2009
Som man frågar...
Här kommer ett proffsigt svar på den stora fråga: Varför blåser det? Det finns hopp om att vi snart själva kan svara på denna fråga. Tills dess; Håll till godo med SMHI och Bob Dylan´s hit som berättar om var svaret finns!
onsdag 4 mars 2009
Hur kommer det sig att det blåser?
Jag har varit och intervjuat några barn under dagen och det har varit mycket givande. Dessa små människor har väldigt många goda tankar som de generöst delar med sig om vi vuxna bara vill lyssna på dem.
Jag fokuserade mest min intervju på frågan:Varför tror du att det blåser och alla de intervjuade barnen har någon tanke att det faktiskt är något som rör sig upp och ner från molnen. Allihop kom efter en stund fram till att regnet från molnen är inblandade på något sätt också.
Jag vill gärna delge er ett avsnitt från den första intervjun:
A:Varför tror du att det blåser? I: Från molnen....Någonting fladdrar och då blir det blåst.
A:Vad är det som fladdrar? I: Jag vet inte, men det är något som åker upp och ner och det kommer från molnen i alla fall.
A: Hur kommer blåsten UPP till molnen? I: ingen aning men jag tror att vinden blåser upp dit på något sätt.
A:Har du någon gång sett ett vindkraftverk? I: Ja,i Danmark.
A: Hur tror du att vingarna kan röra på sig? I: Jaa... det blåser på dem...men sedan kommer det ju blåst tillbaka från dem ....alltså, det liksom stutsar tillbaka blåst från vindkraftverken.
Detta var ett litet utdrag från en av de spännande intervjuerna från dagen och i morgon skall vår halva basgrupp arbeta vidare med alla intervjufrågor/svar. Efter vår handledning med Krister kommer säkert ytterligare "molnen skingras och nya vindar att blåsa" (obs! ett litet skämt) och vi kommer förhoppningsvis att få nya infallsvinklar i det fortsatta arbetet.
Jag fokuserade mest min intervju på frågan:Varför tror du att det blåser och alla de intervjuade barnen har någon tanke att det faktiskt är något som rör sig upp och ner från molnen. Allihop kom efter en stund fram till att regnet från molnen är inblandade på något sätt också.
Jag vill gärna delge er ett avsnitt från den första intervjun:
A:Varför tror du att det blåser? I: Från molnen....Någonting fladdrar och då blir det blåst.
A:Vad är det som fladdrar? I: Jag vet inte, men det är något som åker upp och ner och det kommer från molnen i alla fall.
A: Hur kommer blåsten UPP till molnen? I: ingen aning men jag tror att vinden blåser upp dit på något sätt.
A:Har du någon gång sett ett vindkraftverk? I: Ja,i Danmark.
A: Hur tror du att vingarna kan röra på sig? I: Jaa... det blåser på dem...men sedan kommer det ju blåst tillbaka från dem ....alltså, det liksom stutsar tillbaka blåst från vindkraftverken.
Detta var ett litet utdrag från en av de spännande intervjuerna från dagen och i morgon skall vår halva basgrupp arbeta vidare med alla intervjufrågor/svar. Efter vår handledning med Krister kommer säkert ytterligare "molnen skingras och nya vindar att blåsa" (obs! ett litet skämt) och vi kommer förhoppningsvis att få nya infallsvinklar i det fortsatta arbetet.
Varför tror du att det blåser?
Det var frågan jag ställde till sex elever i en tredje klass. Jag bad eleverna fundera en stund då de tyckte att frågan var svår. Sedan kom eleverna med olika förslag , det ena härligare än det andra, till exempel;
Om det inte skulle blåsa kanske det inte skulle trilla ner några träd och då skulle det bli för många träd i skogen.
Det är säkert något med naturen...det kanske är sjön som gör att det blåser.
Gud är gasig i magen eller så har han en fläkt.
Det kanske är molnen som tar med sig blåst med vindar under.
Det ska bli väldigt intressant att arbeta vidare med dessa elever och förhoppningsvis utveckla deras ideer genom experiment och tankeväckande samtal.
Om det inte skulle blåsa kanske det inte skulle trilla ner några träd och då skulle det bli för många träd i skogen.
Det är säkert något med naturen...det kanske är sjön som gör att det blåser.
Gud är gasig i magen eller så har han en fläkt.
Det kanske är molnen som tar med sig blåst med vindar under.
Det ska bli väldigt intressant att arbeta vidare med dessa elever och förhoppningsvis utveckla deras ideer genom experiment och tankeväckande samtal.
tisdag 3 mars 2009
Seminarium; Mål, bedömning och utvärdering. 090303
Seminariediskussionen har utgått från Läroplan för förskola och skola, kursplanen för det naturorienterade ämnet samt Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap- helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Vi talade inledningsvis om våra olika fenomenfrågor och hur vi tänkt lägga upp lektionen. Våra två gruppers olika frågor berör samma ämne, kall och varm luft och varför det blåser.
Målet med uppgiften är att eleverna och barnen får en förståelse av att varm och kall luft rör på sig byter plats. Värmen rör sig uppåt och rörelsen skapar vindar.
Vi utgår i undervisningen och vår Concept Cartoon från barnens och elevernas förförståelse och vill med lektionen väcka deras nyfikenhet och upptäckarlust genom diskussion och experiment. Det är av stor vikt att vi som lärare pekar på att det är ej något rätt svar som ska framkomma utan det elevernas och barnens tankar som är intressanta. Andersson (2008) poängterar att för att eleven eller barnet ska erhålla en progression bör läraren planera undervisningen så att deras tidigare erfarenhet och kunnande tas in och utvecklas. En transfer sker då elevernas och barnens tidigare erfarenheter överförs till nya situationer då den tidigare kunskapen aktiveras. Vidare knyter vi vårt tema till Anderssons (2008) tre progressionsperspektiv, innehållsperspektiv, elevperspektivet och målet. Innehållsperspektivet lyfts fram genom intervjuer där barnen och elevernas förförståelse framkommer vilket är grunden till vår fortsatta lektionsplanering. Elevperspektiven innebär att elevens och barnens förförståelse ligger i fokus till det forstsatta arbetet med cartoonen och experimentet. Vi lägger genom denna planering en grund till att barn och elever får en ökad förståelse och kan använda modeller och teorier. Målet är att barnens och elevernas kunskaper utvidgas genom att under processens gång få bygga vidare på tidigare erfarenheter och kunskaper.
Lpo-94 belyser att eleverna ska få en förståelse av grundläggande naturvetenskapliga kunskapsområden. Läroplanen pekar även på att eleverna ska utforska och lära i samarbete med andra elever.
Lpfö-98 menar att barn ska utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen. Arbetslaget ansvarar för att barnens arbete genomförs så att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt.
Kursplanen i de naturorienterande ämnena framhåller att eleven ska utveckla förmåga och tilltro till att se mönster och strukturer som gör världen förståelig samt stärker denna förmåga genom muntlig och undersökande verksamhet.
Eleven ska även utveckla sin förmåga att använda naturvetenskapliga kunskaper och erfarenheter för att stödja sina ställningstaganden och utveckla ett kritiskt och konstruktivt förhållningssätt till egna och andras resonemang med respekt och lyhördhet för andras ställningstaganden.
Bedömning görs även efter elevernas förkunskap vid diskussionen av Concept Cartoon då eleverna genom sina inlägg synliggör sina hypoteser och visar en ansats att vara delaktiga. Johan belyste i sin föreläsning (090303) frågan om hur och vad vi bedömer. Vi som lärare ska granska vad som ska bedömas, ej hur till exempel eleven fungerar socialt då det ej är av vikt för ämneskunskapen. Även Anna-Stina pekar i sin föreläsning (090303) på att det är skillnad i görandemål och/eller lärandemål. Detta bör lärare ha klart för sig vid sin lektionsplanering.
Seminariediskussionen har utgått från Läroplan för förskola och skola, kursplanen för det naturorienterade ämnet samt Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap- helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Vi talade inledningsvis om våra olika fenomenfrågor och hur vi tänkt lägga upp lektionen. Våra två gruppers olika frågor berör samma ämne, kall och varm luft och varför det blåser.
Målet med uppgiften är att eleverna och barnen får en förståelse av att varm och kall luft rör på sig byter plats. Värmen rör sig uppåt och rörelsen skapar vindar.
Vi utgår i undervisningen och vår Concept Cartoon från barnens och elevernas förförståelse och vill med lektionen väcka deras nyfikenhet och upptäckarlust genom diskussion och experiment. Det är av stor vikt att vi som lärare pekar på att det är ej något rätt svar som ska framkomma utan det elevernas och barnens tankar som är intressanta. Andersson (2008) poängterar att för att eleven eller barnet ska erhålla en progression bör läraren planera undervisningen så att deras tidigare erfarenhet och kunnande tas in och utvecklas. En transfer sker då elevernas och barnens tidigare erfarenheter överförs till nya situationer då den tidigare kunskapen aktiveras. Vidare knyter vi vårt tema till Anderssons (2008) tre progressionsperspektiv, innehållsperspektiv, elevperspektivet och målet. Innehållsperspektivet lyfts fram genom intervjuer där barnen och elevernas förförståelse framkommer vilket är grunden till vår fortsatta lektionsplanering. Elevperspektiven innebär att elevens och barnens förförståelse ligger i fokus till det forstsatta arbetet med cartoonen och experimentet. Vi lägger genom denna planering en grund till att barn och elever får en ökad förståelse och kan använda modeller och teorier. Målet är att barnens och elevernas kunskaper utvidgas genom att under processens gång få bygga vidare på tidigare erfarenheter och kunskaper.
Lpo-94 belyser att eleverna ska få en förståelse av grundläggande naturvetenskapliga kunskapsområden. Läroplanen pekar även på att eleverna ska utforska och lära i samarbete med andra elever.
Lpfö-98 menar att barn ska utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen. Arbetslaget ansvarar för att barnens arbete genomförs så att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt.
Kursplanen i de naturorienterande ämnena framhåller att eleven ska utveckla förmåga och tilltro till att se mönster och strukturer som gör världen förståelig samt stärker denna förmåga genom muntlig och undersökande verksamhet.
Eleven ska även utveckla sin förmåga att använda naturvetenskapliga kunskaper och erfarenheter för att stödja sina ställningstaganden och utveckla ett kritiskt och konstruktivt förhållningssätt till egna och andras resonemang med respekt och lyhördhet för andras ställningstaganden.
Bedömning görs även efter elevernas förkunskap vid diskussionen av Concept Cartoon då eleverna genom sina inlägg synliggör sina hypoteser och visar en ansats att vara delaktiga. Johan belyste i sin föreläsning (090303) frågan om hur och vad vi bedömer. Vi som lärare ska granska vad som ska bedömas, ej hur till exempel eleven fungerar socialt då det ej är av vikt för ämneskunskapen. Även Anna-Stina pekar i sin föreläsning (090303) på att det är skillnad i görandemål och/eller lärandemål. Detta bör lärare ha klart för sig vid sin lektionsplanering.
Intervju av fyra förskolekids om blåst
Nu har jag intervjuat fyra barn om deras tankar kring vind och varför det blåser. Jag fick några varierande svar men ett genomgående drag hos barnens svar var: Det blåser för att det ska bli kallt, om det inte blåser så svettas man ihjäl och så kommer julafton aldrig.
På torsdag ska vi sammanställa alla svar och göra en cartoon. Det blir spännande!
På torsdag ska vi sammanställa alla svar och göra en cartoon. Det blir spännande!
torsdag 26 februari 2009
Litteraturseminarium 090226, Undervisning, etik, samhälle
Etiskt förhållningssätt, undervisningens ”vad”(innehåll) diskuteras utifrån ett etiskt perspektiv
Vi har läst Andersson (2008) och Ginner (1996). Våra tankar kring böckerna är att man i skolan och i undervisningen kring teknik och naturvetenskap måste ta ett så brett perspektiv som möjligt. Vi måste smalna av och alltid tänka på syftet med varför vi undervisar om något och att använda sig av Dimenäs materia, energi och liv är bra utgångspunkter. Av Andersson fick vi ut att det är viktigt att med de små barnen börja på rätt nivå, i liten skala för att börja lära dem att tänka etiskt kring naturvetenskapliga och tekniska frågor. Det viktiga är att ta fasta på stunden och de tillfällen som ges och anpassa det etiska innehållet efter barnens ålder.
Av Andersson fick vi ut att det inte längre är fråga om ifall vi ska undervisa utan hur vi ska undervisa. Det viktiga är idag att vi ska lära eleverna att argumentera med hjälp av kunskaper. Det är viktigt för eleverna, dagens blivande vuxna att ha kunskaper att luta sig mot för att kunna följa med och ta ställning i morgondagens samhällsdebatter. Andersson pekar även på att NO och SO idag är nära sammanknutet när det kommer till naturvetenskap, teknik och etik. Utifrån Andersson fick vi insikt i att det inte längre bara är viktigt att vi undervisar om tex kärnkraftverk och hur det fungerar, vi måste även undervisa dem om hur de blir delaktiga i samhällsdebatten om om vi ska ha kärnkraftverk eller inte. Detta för att vi inte ska kunna fortsätta lägga skulden på andra genom att skylla på okunskap. Det är elevernas framtid och vi måste ge dem redskap att kunna bestämma över den.
Vi diskuterar vidare teknikens framfart och möjligheter att påverka våra liv och hur det påverkar våra etiska val. Vi pratar om abort på grund av kön, sjukdomar och vi kopplar detta samman med vad Ginner skriver och den pågående samhällsdebatten kring frågorna kring GMO. Vi fastställer att det är enormt svårt att finna ett rätt och fel och vi pratar vidare om vilka utgångspunkter i undervisningen detta dilemma ger. Ett bra sätt anser vi är att efter att eleverna fått bakgrundskunskaper sedan distansera eleverna från sina egna åsikter genom att använda olika övningar tex ”fyra hörn”, dramatiseringar och debatter där man delar klassen i två läger och bestämmer att ena halvan är för och andra emot.
Vidare diskuterar vi vad som är ett handikapp och vi kopplar ihop detta med Ginner som hävdar att det är samhället och miljön som skapar ett handikapp. Enligt Ginner måste människor med handikappet vara med i problemlösandet och vi diskuterar kring hur vi ska ställa oss till att vi får fler och fler handikapp-begrepp i och med att samhället förändrar sig.
Sammanfattningsvis anser vi att det viktiga med undervisningen är att barnen/eleverna får en helhetssyn i etiska sammanhang. Barnet måste få hjälp att förstå hela förloppet, att deras handlande kan få konsekvenser. Ett bra sätt är naturrutan. Vi måste ge dem delar för att de ska se helheten. Vidare kom vi fram till att det är viktigt att alltid gå tillbaka några steg och visa på sammanhanget med naturen och att allt alltid kommer tillbaka till naturen. På detta sätt visar vi på människans del i naturen och vi får på så vis in den etiska debatten.
Vi har läst Andersson (2008) och Ginner (1996). Våra tankar kring böckerna är att man i skolan och i undervisningen kring teknik och naturvetenskap måste ta ett så brett perspektiv som möjligt. Vi måste smalna av och alltid tänka på syftet med varför vi undervisar om något och att använda sig av Dimenäs materia, energi och liv är bra utgångspunkter. Av Andersson fick vi ut att det är viktigt att med de små barnen börja på rätt nivå, i liten skala för att börja lära dem att tänka etiskt kring naturvetenskapliga och tekniska frågor. Det viktiga är att ta fasta på stunden och de tillfällen som ges och anpassa det etiska innehållet efter barnens ålder.
Av Andersson fick vi ut att det inte längre är fråga om ifall vi ska undervisa utan hur vi ska undervisa. Det viktiga är idag att vi ska lära eleverna att argumentera med hjälp av kunskaper. Det är viktigt för eleverna, dagens blivande vuxna att ha kunskaper att luta sig mot för att kunna följa med och ta ställning i morgondagens samhällsdebatter. Andersson pekar även på att NO och SO idag är nära sammanknutet när det kommer till naturvetenskap, teknik och etik. Utifrån Andersson fick vi insikt i att det inte längre bara är viktigt att vi undervisar om tex kärnkraftverk och hur det fungerar, vi måste även undervisa dem om hur de blir delaktiga i samhällsdebatten om om vi ska ha kärnkraftverk eller inte. Detta för att vi inte ska kunna fortsätta lägga skulden på andra genom att skylla på okunskap. Det är elevernas framtid och vi måste ge dem redskap att kunna bestämma över den.
Vi diskuterar vidare teknikens framfart och möjligheter att påverka våra liv och hur det påverkar våra etiska val. Vi pratar om abort på grund av kön, sjukdomar och vi kopplar detta samman med vad Ginner skriver och den pågående samhällsdebatten kring frågorna kring GMO. Vi fastställer att det är enormt svårt att finna ett rätt och fel och vi pratar vidare om vilka utgångspunkter i undervisningen detta dilemma ger. Ett bra sätt anser vi är att efter att eleverna fått bakgrundskunskaper sedan distansera eleverna från sina egna åsikter genom att använda olika övningar tex ”fyra hörn”, dramatiseringar och debatter där man delar klassen i två läger och bestämmer att ena halvan är för och andra emot.
Vidare diskuterar vi vad som är ett handikapp och vi kopplar ihop detta med Ginner som hävdar att det är samhället och miljön som skapar ett handikapp. Enligt Ginner måste människor med handikappet vara med i problemlösandet och vi diskuterar kring hur vi ska ställa oss till att vi får fler och fler handikapp-begrepp i och med att samhället förändrar sig.
Sammanfattningsvis anser vi att det viktiga med undervisningen är att barnen/eleverna får en helhetssyn i etiska sammanhang. Barnet måste få hjälp att förstå hela förloppet, att deras handlande kan få konsekvenser. Ett bra sätt är naturrutan. Vi måste ge dem delar för att de ska se helheten. Vidare kom vi fram till att det är viktigt att alltid gå tillbaka några steg och visa på sammanhanget med naturen och att allt alltid kommer tillbaka till naturen. På detta sätt visar vi på människans del i naturen och vi får på så vis in den etiska debatten.
onsdag 25 februari 2009
intervjuer
jag har varit och intervjuat förskolebarnen om "varför de tror att det blåser?"
vilka roliga svar de ger, ex. "det är de döda som bor i himlen som blåser" "det är för att det är kallt" "det är molnen som krockar och då blir det blåst".
Det kommer bli ett roligt arbete att sammanställa alla kloka och underfundiga svar.
Nej, nu är det dax för att dyka ner i litteraturen igen....
vilka roliga svar de ger, ex. "det är de döda som bor i himlen som blåser" "det är för att det är kallt" "det är molnen som krockar och då blir det blåst".
Det kommer bli ett roligt arbete att sammanställa alla kloka och underfundiga svar.
Nej, nu är det dax för att dyka ner i litteraturen igen....
tisdag 17 februari 2009
Vind i seglen för Concept Cartoon
Vi har idag haft vår första handledning i arbetet med Concept Cartoons. Vi fick vind i seglen och bekräftelse på att vår fråga, Varför tror du att det blåser? kan fungera bland barn och elever. Vi hade smärre funderingar på om frågan var för "stor" för att kunna brytas ned till ett lärandetilfälle,men under handledningen fick vi en kreativ Aha-upplevelse av hur varm och kall luft rör sig :)
Concept Cartoon
Vi har sammanställt en tidsplan för arbetet med vår Concept cartoon:
Vecka 10 eller 11, genomföra intervjuer på förskola och skola,
vecka 11, sammanställa Cartoon och planera lärandetillfälle för förskola och skola,
vecka 13, genomföra lärandetillfälle med experiment i förskola och skola,
vecka 14, Utvärdera måluppfyllelse.
Vår fråga till barn och elever är:
Varför tror du att det blåser?
Av barn och elevers svar ska vi skapa en Concept Cartoon där barnens och elevernas påståenden ska samlas.
Vecka 10 eller 11, genomföra intervjuer på förskola och skola,
vecka 11, sammanställa Cartoon och planera lärandetillfälle för förskola och skola,
vecka 13, genomföra lärandetillfälle med experiment i förskola och skola,
vecka 14, Utvärdera måluppfyllelse.
Vår fråga till barn och elever är:
Varför tror du att det blåser?
Av barn och elevers svar ska vi skapa en Concept Cartoon där barnens och elevernas påståenden ska samlas.
torsdag 5 februari 2009
Hejsan!
Visst kan det vara svårt att orientera sig i vetenskapens underbara värld, ju längre in i kunskapens rum man kommer desstå större tycks det bli...Jag blir mer och mer ödmjuk och samtidigt...förvirrad. Ska försöka bifoga en länk som kan förklara hur jag känner.Lyssna och njut!!http://www.youtube.com/watch?v=jrGOv7jkOko
Visst kan det vara svårt att orientera sig i vetenskapens underbara värld, ju längre in i kunskapens rum man kommer desstå större tycks det bli...Jag blir mer och mer ödmjuk och samtidigt...förvirrad. Ska försöka bifoga en länk som kan förklara hur jag känner.Lyssna och njut!!http://www.youtube.com/watch?v=jrGOv7jkOko
5:1 Litteraturseminarium, Grupp 3
Seminarium om relevanta begrepp utifrån följande litteratur:
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap- helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Ginner, T, & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Sjöberg, S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildning - en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Dagens seminarium utgick från ovanstående litteratur med utgångspunkt från begreppen, naturkunskap, teknik, ämnesdidaktik och ämnesteori.
Naturkunskap är skapad av naturen och tekniken är skapad av människan enligt Ginner (1996). Tekniken kan ses både praktisk och teoretisk till skillnad från vetenskapen som kan uppfattas mer teoretisk. Kunskapsdelar som bildar mönster, orienteringsmönster, är av stor vikt vid dagens naturvetenskapsundervisning i olikhet mot förr i tiden då rena faktakunskaper var i fokus. ”Det finns ett gott skäl att flitigt använda teoretisk integration i skolan – den är en motvikt till ytligt inpluggande av termer och fakta” (Andersson, 2008, s.41). Barn och elever behöver få en djupare förståelse för hur företeelser hänger ihop. Ibland får barn och elever förståelse av samband genom att läraren utgår från del till helhet och ibland då undervisningen utgår från helhet till del inom olika områden. Problematik kan uppstå då läraren utgår från en helhet som ej tydliggörs för eleverna, vad har då eleverna lärt?
Det är av stor vikt med utvärdering av undervisningen och att tydliggöra samspel, mellan lärare - elev, elev - elev och innehåll – metod. Lpo -94 belyser att undervisningen riktas mot att eleven ska ges en helhetssyn och att elevens intresse väcks för naturvetenskapen och elevens omvärld.
Vid diskussionen framkom att de flesta deltagarna ansåg att lärare bör tillbringa mer tid med elever på rasterna för att ta del av elevernas erfarenheter i skolmiljön och naturen för att kunna spinna vidare på elevernas upplevelser och frågor. Inom förskolan är pedagogerna tillsammans med barnen på ett mer naturligt sätt och kan ta tillvara på barnen upplevelser. Genom att inrätta en ”naturruta” kan läraren tillsammans med eleverna synliggöra naturens skiftningar, gräva ner saker för att se vad som förmultnar och använda benämningen naturvetenskap för att väcka eleverna intresse och öppna eleverna ”naturögon”. Men läraren bör visa att naturvetenskap är mycket mer än enbart natur genom att införliva utforskande om till exempel planeter, experimenterande och övrig naturvetenskap för att vidga begreppet.
Tekniken i människans omgivning löser praktiska problem. Det är människans påfund för att förbättra tillvaron. Oftast är det manliga ”tekniksaker” som nämns då någon får frågan om vad begreppet teknik innebär. Det är förhoppningsvis ett övergående tanke då dagens unga flickor och pojkar är användare av till exempel telefoner, datorer, tv- och dataspel i lika stor utsträckning.
Teknik som skolämne är bra för att påvisa för eleverna bredden som begreppet består av och då ges alla möjlighet att undersöka och experimentera. Eleverna bör även ges möjlighet att komma med förslag på vad de vill undersöka och ta reda på mera om. En fråga som vi återkom till i diskussionen var hur lärare kan göra teknik mer attraktivt för eleverna. Detta blir en utmaning för oss att ta tag i då vi ska ut i verksamheten.
Ämnesdidaktiken ser en författare som en bro mellan ämnet och pedagogiken och att didaktiken är en del av pedagogiken. Detta kunde vi relatera till då de ger oss en tydligare bild av didaktiken som begrepp. Lpo - 94 beskriver att eleven ska kunna orientera sig i den komplexa omvärlden. Det är då lärares ansvar att sammanfoga ämne och pedagogik för att öka elevens förståelse för världen omkring dem. Ämnesdidaktiken har enligt oss en utgång ur de didaktiska frågorna Vad, Hur, Varför, När och för Vem. Det är vår erfarenhet från Vfu, verksamhetsförlagdutbildning och tidigare arbete att dessa är grunden vid planering av innehåll och metod. Värderingar, normer och moral är även centrala ämnesdidaktiken.
Ämnesteorin är hela den samlade kunskapen om ett ämne. Kunskaper, erfarenheter, teorier och fakta bildar en ämnesteori.
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap- helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Ginner, T, & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Sjöberg, S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildning - en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Dagens seminarium utgick från ovanstående litteratur med utgångspunkt från begreppen, naturkunskap, teknik, ämnesdidaktik och ämnesteori.
Naturkunskap är skapad av naturen och tekniken är skapad av människan enligt Ginner (1996). Tekniken kan ses både praktisk och teoretisk till skillnad från vetenskapen som kan uppfattas mer teoretisk. Kunskapsdelar som bildar mönster, orienteringsmönster, är av stor vikt vid dagens naturvetenskapsundervisning i olikhet mot förr i tiden då rena faktakunskaper var i fokus. ”Det finns ett gott skäl att flitigt använda teoretisk integration i skolan – den är en motvikt till ytligt inpluggande av termer och fakta” (Andersson, 2008, s.41). Barn och elever behöver få en djupare förståelse för hur företeelser hänger ihop. Ibland får barn och elever förståelse av samband genom att läraren utgår från del till helhet och ibland då undervisningen utgår från helhet till del inom olika områden. Problematik kan uppstå då läraren utgår från en helhet som ej tydliggörs för eleverna, vad har då eleverna lärt?
Det är av stor vikt med utvärdering av undervisningen och att tydliggöra samspel, mellan lärare - elev, elev - elev och innehåll – metod. Lpo -94 belyser att undervisningen riktas mot att eleven ska ges en helhetssyn och att elevens intresse väcks för naturvetenskapen och elevens omvärld.
Vid diskussionen framkom att de flesta deltagarna ansåg att lärare bör tillbringa mer tid med elever på rasterna för att ta del av elevernas erfarenheter i skolmiljön och naturen för att kunna spinna vidare på elevernas upplevelser och frågor. Inom förskolan är pedagogerna tillsammans med barnen på ett mer naturligt sätt och kan ta tillvara på barnen upplevelser. Genom att inrätta en ”naturruta” kan läraren tillsammans med eleverna synliggöra naturens skiftningar, gräva ner saker för att se vad som förmultnar och använda benämningen naturvetenskap för att väcka eleverna intresse och öppna eleverna ”naturögon”. Men läraren bör visa att naturvetenskap är mycket mer än enbart natur genom att införliva utforskande om till exempel planeter, experimenterande och övrig naturvetenskap för att vidga begreppet.
Tekniken i människans omgivning löser praktiska problem. Det är människans påfund för att förbättra tillvaron. Oftast är det manliga ”tekniksaker” som nämns då någon får frågan om vad begreppet teknik innebär. Det är förhoppningsvis ett övergående tanke då dagens unga flickor och pojkar är användare av till exempel telefoner, datorer, tv- och dataspel i lika stor utsträckning.
Teknik som skolämne är bra för att påvisa för eleverna bredden som begreppet består av och då ges alla möjlighet att undersöka och experimentera. Eleverna bör även ges möjlighet att komma med förslag på vad de vill undersöka och ta reda på mera om. En fråga som vi återkom till i diskussionen var hur lärare kan göra teknik mer attraktivt för eleverna. Detta blir en utmaning för oss att ta tag i då vi ska ut i verksamheten.
Ämnesdidaktiken ser en författare som en bro mellan ämnet och pedagogiken och att didaktiken är en del av pedagogiken. Detta kunde vi relatera till då de ger oss en tydligare bild av didaktiken som begrepp. Lpo - 94 beskriver att eleven ska kunna orientera sig i den komplexa omvärlden. Det är då lärares ansvar att sammanfoga ämne och pedagogik för att öka elevens förståelse för världen omkring dem. Ämnesdidaktiken har enligt oss en utgång ur de didaktiska frågorna Vad, Hur, Varför, När och för Vem. Det är vår erfarenhet från Vfu, verksamhetsförlagdutbildning och tidigare arbete att dessa är grunden vid planering av innehåll och metod. Värderingar, normer och moral är även centrala ämnesdidaktiken.
Ämnesteorin är hela den samlade kunskapen om ett ämne. Kunskaper, erfarenheter, teorier och fakta bildar en ämnesteori.
tisdag 3 februari 2009
5.2 Litteraturseminarium "Utgångspunkter i undervisningen"
Skillnader i utgångspunkter mellan artiklarna:
Utgångspunkterna i båda artiklarna anser vi är lärarnas kunskaper kring naturvetenskap och därmed deras förmåga att lära ut och undervisa i naturvetenskap, här skiljer sig artiklarna åt. De har även skilda åsikter skilda åsikter om ämnets syfte.
Yoon och Onchawaris utgångspunkt är att naturvetenskapslärare för barn i tidiga åldrar inte behöver ha några särskilda ämneskunskaper för att kunna undervisa i naturvetenskap. Författarna menar att ämnets tyngdpunkt snarare idag ligger på att lära barnen "göra vetenskap" och att detta görs bäst genom att följa tre nycklepunkter. Garbett däremot anser till skillnad från Yoon och Onchawari att läraren bör ha djupare kunskaper kring naturvetenskap för att göra vetenskapen tillgänglig för eleverna. Garbett menar vidare att en ämneskunnig lärare på ett lättare sätt kan öppna upp lektionerna och föra ett friare resonemang än om en lärare har bristande kunskaper.
Vi tolkar det som att Garbetts artikel är baserad på en undersökning av lärarstudenters attityder kring naturundervisning och faktakunskapernas vikt. Yoon och Onchwaris artikel behandlar däremot verksamma lärares situation. Vi ställer oss frågande till syftet med studierna. Vi ställer oss frågande till varför författarna valde lärarstudenter, är det på grund av att de kräver en revidering av läroplanen?
Följande text är grupp 3b's tankar kring artikeln:
Teaching Yong Children Science: Three Key Points
Jiyoon Yoon and Jacqueline Ariri Onchwari
Artikeln handlar i huvudsak om lärare för tidiga åldrars kunskaper och förmåga att undervisa i naturvetenskap. Författarna menar att många lärare för tidiga åldrar ofta en känsla av att de är mindre beredda att undervisa naturvetenskap än andra ämnen. En del av lärarnas osäkrhet inför att undervisa vetenskap kan bero på att många har missuppfattningar om att naturvetenskaplig utbildning är svår att undervisa. Dessa missuppfattningar har orsakat bristande självförtroende hos lärarna och de blir motvilliga att undervisa vetenskap. Författarna menar att trots bristande ämneskunskaper kan undervisning ske genom att läraren följer 5E-modellen och utgår från barns utveckling och lärande, att alla barn lär olika och tar utgångspunkt från barns sociala och kulturella sammanhang. Författarna menar att genom att följa de tre punkterna och främst modellen 5E så behöver läraren ej vara expert på vetenskap utan kan erbjuda en rik och uppmuntrande miljö som stimulerar barnen till att "göra vetenskap", denna rika miljö menar författarna främjar hjärnans utveckling. Att "göra vetenskap" menar författarna innebär att lära sig att fråga, observera, klassificera, kommunicera, mäta, förutsäga, experimentera och bygga modeller, i motsats till att bara lära sig fakta, begrepp och teorier. Lärarnas roll har därför skiftat till att engagera barn i att göra vetenskapen. Det här innebär inte att lärarna inte behöver förstå ämnet de undervisar i kräver det att lärare ser sin roll som handledare för de barnen.
Yoon och Onchwari beskriver 5E-modellen som består av fem faser i undervisningen som ger läraren ett redsakp som gör barnen nyfikna och utvecklar problemlösningsförmåga. Faserna är:
• (Engagement) Engagerande: Läraren engagera studenter i frågor om föremål, organismer och händelser i omgivningen och sondsteknik kompetens och föreställningar.
• (Exploration) Utforskning: Studenter planerar och genomför undersökningar för att samla bevis för att besvara frågorna.
• (Explanation) Förklaring: Med utgångspunkt i elevernas upptäcktsfärder och förklaringar, presenterar läraren formellt etiketter, begrepp och principer. Studenter, vägledda av lärare, använder nya kunskaper för att konstruera vetenskapliga förklaringar och svar samt ställa inledande frågor.
• (Elaboration) Utarbetande: studenterna tillämpa nya överenskommelser till nya problem.
• (Evaluation) Utvärdering: Lärare använder formar och giltig bedömning som metoder för att bedöma barnens nya kunskap och förmågor.
Egna åsikter:
Vi anser att en kombination av fakta och ett engagerande arbetssätt kan underlätta elevernas motivation för naturvetenskapliga ämnen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)