Teknik i skola och förskola

Tekniken i skolan har ej varit något framträdande projekt under min fältstudieperiod. Men klassen har tidigare arbetat med teknik i större skala. De har till exempel tillverkat vindsnurror, blommor som kan vissna och växa med hjälp av två sprutor där den ena är vattenfylld och den andra luftfylld. Skolan har flera tekniklådor från Balthazar som används av de äldre eleverna. Det intressanta är ändå att se all teknik som eleverna använder utan att de tänker på teknikaspekten. De använder exempelvis dagligen saxar, pennvässare och bestick. Eleverna i klassen har även trä- och syslöjd och där finns en mängd teknik som eleverna använder i form av till exempel borrar, tänger, symaskiner och nålar. Då eleverna får frågan om vad teknik är rabblar de snabbt upp en stor mängd tekniska saker såsom mobiltelefoner, datorer och cd-spelare. De tänker många gånger ej på all den teknik de har omkring sig och använder dagligen förutom de tekniska sakerna de nämnde.

I förskolan arbetas det med teknik i stor omfattning. Barnen har tillgång till verktyg i ett teknikrum och barnens projektarbete har under våren handlat om hissar och broar och barnen har då tillverkat och provat en mängd olika hiss- och brokonstruktioner.

Teknikrummet på förskolan är placerat i en liten skrubb som tidigare var förråd. Det finns en mängd verktyg och apparater att skruva isär och montera ihop. Jag har dock ej sett några barn i rummet under de tillfällen jag besökt förskolan vilket är synd då rummet har så mycket att erbjuda i teknikväg.

Min tanke är att det nog skulle locka fler barn om teknikmaterialet placerades i ett öppet rum där alla barnen naturligt ser materialet och lockas av Att använda det. Detta skulle även underlätta för lärarna då de har större möjlighet att sätta ord och begrepp på det som barnen är verksamma med.

Vid ett av mina besök på förskolan hade jag turen att få gå med på utflykt till fågeltornet. Barnen skulle där få prova sin hissar i en miljö utanför förskolan. De hade med några olika hissar med differentierande snörlängd. Baren fick sitta uppe i tornet och under tystnad rita vilken frukt de ville ha till fruktstunden och sedan hissades lappen ner till första våningen där en lärare skulle se vilken frukt barnet önskade och lägga det i hissen. Barnen fick även välja vilken hiss de ville att lappen och frukten skulle färdas i och de upptäckte ganska snart att en del hissar inte räckte ända ner utan att de fick byta till en hiss med längre snöre. Ett barn kom på att tornet måste vara lika högt som loftet på förskolan eftersom hissen med det längsta snöret passade bra i längd. Det var av barnet en fantastisk jämförelse, att få en föreställning av två ungefär lika höjder fast de var i så skilda miljöer. Det hade ingen av oss vuxna reflekterat över utan tanken var att se vad barnen skulle hitta på om hissen ej nådde ner.

Det är av stor vikt att lärare är med och ger barn och elever begrepp och ord för det som sker. Då barn och elever får höra ordet teknik ock olika teknikbegrepp blir företeelsen mindre främmande och både flickor och pojkar får ett naturlig förhållningssätt till teknik.