På den skola där jag genomfört mina fältstudier har de ingen arbetsplan att gå efter vad det gäller teknik – i alla fall ingen som de hade koll på vart den var – utan de arbetar enligt klassläraren efter Lpo-94 och de mål som finns i kursplanen. När jag kikade runt lite i klassrummet fann jag utöver de tekniska vardagliga saker som vi använder; pennor, saxar, datorer och så vidare, även material för NTA, Natur och Teknik för Alla. NTA bygger på att eleverna gör egna undersökningar och samlar data samt diskuterar och dokumenterar sitt arbete och resultat.
Detta är ett material som de för tillfället arbetar med och jag fick tillfälle att vara med under en lektion där de låg i startgroparna för att börja med temat ”Kretsar kring el”. I det temat är målet att elever och lärare i samverkan utför systematiska observationer och experiment, förutsäger, beskriver och dokumenterar sitt arbete och sina resultat och samlar på sig kunskaper om elektriska kretsar, så att de kan använda sig av dessa i de avslutande tillämpningsövningarna. De ska använda sitt kunnande som redskap för att formulera och pröva sina antaganden och lösa problem och vidareutveckla sin nyfikenhet, kreativitet och lust att lära. De får även chans att göra en första bekantskap med några nya begrepp och sammanhang inom fysiken och tekniken, t.ex. serie- och parallellkoppling, ledare, isolatorer och dioder.
Till varje tema följer en färdig låda med material att experimentera med samt en handledning för läraren. Temat startar med en kort introduktion som läraren håller i och sedan får eleverna veta vad målet med temat är så att de är väl införstådda med vad som förväntas av dem. Läraren har ju en handledning som hon följer men just denna gång tar hon fram lådorna och låter eleverna kika i dem och hon säger att det är det som är så bra med ett material som NTA, att man kan välja att göra lite som man vill beroende på eleverna.
Jag pratade vidare lite med läraren och hon menade på att hennes attityd gentemot teknik var den viktigaste när det kom till hur hon undervisade eleverna och att hon som inte är särskilt intresserad av teknik får arbeta särskilt hårt för att inte förmedla detta till sina elever. Hon pekade på hur teknik kan göras till ett större ämne än vad det är idag men att det krävs kunskap om det, en kunskap som fler lärare än tekniklärarna borde besitta då dagens samhälle skulle stått i princip stilla utan teknik.
I förskolan fann jag även där vanliga tekniska saker som barnen dagligen använder sig av både i sin ute och innemiljö. Det fanns pennor, saxar, limstift, bestick, cyklar, gungbrädor också vidare. Barnen sitter mycket vid en dator och spelar Mulle-Meck, ett spel som tar upp mycket teknik. Jag frågade personalen hur de tänkte kring teknik och de menade att teknik i förskolan är något så vanligt förekommande ämne att de knappt tänker på det. Ofta är det barnen själva som kunde styra in på hur en sak faktiskt är teknisk och barnen nöjer sig oftast med ett bekräftande att deras tankar stämmer. Läraren menade på att de under åren de arbetat blivit bra på att se vad barnen visade intresse för och fånga upp det i stunden. Hon menar också att tack vare att de arbetar så nära Lpfö-98 så tänker de hela tiden i banor kring natur och teknik när tillfälle ges. Personalen på förskolan låg dock i planering för ett tema där de hade tänk ha teknik som en gren. Barnen hade börjat visa stort intresse för matlagning och ofta lekte med leksaksspisen. Personalen tänkte i banor kring hur människan lagat mat genom tiderna med hjälp av eld och numera spisen, elektricitet och så vidare.
måndag 25 maj 2009
fredag 8 maj 2009
Teknik i skola och förskola
Tekniken i skolan har ej varit något framträdande projekt under min fältstudieperiod. Men klassen har tidigare arbetat med teknik i större skala. De har till exempel tillverkat vindsnurror, blommor som kan vissna och växa med hjälp av två sprutor där den ena är vattenfylld och den andra luftfylld. Skolan har flera tekniklådor från Balthazar som används av de äldre eleverna. Det intressanta är ändå att se all teknik som eleverna använder utan att de tänker på teknikaspekten. De använder exempelvis dagligen saxar, pennvässare och bestick. Eleverna i klassen har även trä- och syslöjd och där finns en mängd teknik som eleverna använder i form av till exempel borrar, tänger, symaskiner och nålar. Då eleverna får frågan om vad teknik är rabblar de snabbt upp en stor mängd tekniska saker såsom mobiltelefoner, datorer och cd-spelare. De tänker många gånger ej på all den teknik de har omkring sig och använder dagligen förutom de tekniska sakerna de nämnde.
I förskolan arbetas det med teknik i stor omfattning. Barnen har tillgång till verktyg i ett teknikrum och barnens projektarbete har under våren handlat om hissar och broar och barnen har då tillverkat och provat en mängd olika hiss- och brokonstruktioner.

Teknikrummet på förskolan är placerat i en liten skrubb som tidigare var förråd. Det finns en mängd verktyg och apparater att skruva isär och montera ihop. Jag har dock ej sett några barn i rummet under de tillfällen jag besökt förskolan vilket är synd då rummet har så mycket att erbjuda i teknikväg.

Min tanke är att det nog skulle locka fler barn om teknikmaterialet placerades i ett öppet rum där alla barnen naturligt ser materialet och lockas av Att använda det. Detta skulle även underlätta för lärarna då de har större möjlighet att sätta ord och begrepp på det som barnen är verksamma med.
Vid ett av mina besök på förskolan hade jag turen att få gå med på utflykt till fågeltornet. Barnen skulle där få prova sin hissar i en miljö utanför förskolan. De hade med några olika hissar med differentierande snörlängd. Baren fick sitta uppe i tornet och under tystnad rita vilken frukt de ville ha till fruktstunden och sedan hissades lappen ner till första våningen där en lärare skulle se vilken frukt barnet önskade och lägga det i hissen. Barnen fick även välja vilken hiss de ville att lappen och frukten skulle färdas i och de upptäckte ganska snart att en del hissar inte räckte ända ner utan att de fick byta till en hiss med längre snöre. Ett barn kom på att tornet måste vara lika högt som loftet på förskolan eftersom hissen med det längsta snöret passade bra i längd. Det var av barnet en fantastisk jämförelse, att få en föreställning av två ungefär lika höjder fast de var i så skilda miljöer. Det hade ingen av oss vuxna reflekterat över utan tanken var att se vad barnen skulle hitta på om hissen ej nådde ner.

Det är av stor vikt att lärare är med och ger barn och elever begrepp och ord för det som sker. Då barn och elever får höra ordet teknik ock olika teknikbegrepp blir företeelsen mindre främmande och både flickor och pojkar får ett naturlig förhållningssätt till teknik.
I förskolan arbetas det med teknik i stor omfattning. Barnen har tillgång till verktyg i ett teknikrum och barnens projektarbete har under våren handlat om hissar och broar och barnen har då tillverkat och provat en mängd olika hiss- och brokonstruktioner.
Teknikrummet på förskolan är placerat i en liten skrubb som tidigare var förråd. Det finns en mängd verktyg och apparater att skruva isär och montera ihop. Jag har dock ej sett några barn i rummet under de tillfällen jag besökt förskolan vilket är synd då rummet har så mycket att erbjuda i teknikväg.
Min tanke är att det nog skulle locka fler barn om teknikmaterialet placerades i ett öppet rum där alla barnen naturligt ser materialet och lockas av Att använda det. Detta skulle även underlätta för lärarna då de har större möjlighet att sätta ord och begrepp på det som barnen är verksamma med.
Vid ett av mina besök på förskolan hade jag turen att få gå med på utflykt till fågeltornet. Barnen skulle där få prova sin hissar i en miljö utanför förskolan. De hade med några olika hissar med differentierande snörlängd. Baren fick sitta uppe i tornet och under tystnad rita vilken frukt de ville ha till fruktstunden och sedan hissades lappen ner till första våningen där en lärare skulle se vilken frukt barnet önskade och lägga det i hissen. Barnen fick även välja vilken hiss de ville att lappen och frukten skulle färdas i och de upptäckte ganska snart att en del hissar inte räckte ända ner utan att de fick byta till en hiss med längre snöre. Ett barn kom på att tornet måste vara lika högt som loftet på förskolan eftersom hissen med det längsta snöret passade bra i längd. Det var av barnet en fantastisk jämförelse, att få en föreställning av två ungefär lika höjder fast de var i så skilda miljöer. Det hade ingen av oss vuxna reflekterat över utan tanken var att se vad barnen skulle hitta på om hissen ej nådde ner.
Det är av stor vikt att lärare är med och ger barn och elever begrepp och ord för det som sker. Då barn och elever får höra ordet teknik ock olika teknikbegrepp blir företeelsen mindre främmande och både flickor och pojkar får ett naturlig förhållningssätt till teknik.
tisdag 5 maj 2009
Diskussionsseminarium kring arbetsplaner och mål
Våra diskussioner inleddes med vad vi som studenter upplevt då vi sökt efter arbetsplanerna på förskola och skola. De flesta av oss har upplevt att det inte finns något framarbetat i förskolan, detta för att de arbetar mer temainriktat. De flesta skolorna har mer eller mindre arbetet fram en arbetsplan.
Vi i gruppen håller med Sjöberg (2000) som menar att det är viktigt att kunna motivera sitt arbete i skolorna, man bör skilja mellan motivering och mål. Samhällsaspekten bör finnas med när vi lär ut naturvetenskap eftersom det blir en större helhetssyn. Två viktiga motiveringar till att lära sig naturvetenskap är enligt Sjöberg nytta och bildning. Kunskap är makt och genom att undervisa i naturvetenskap menar vi att eleverna får chans att ta del av denna makt. Även Lpo94 pekar på vikten av en allmänkunskap för att kunna delta, förstå och reflektera över hur samhället fungerar och för att kunna ta sitt demokratiska ansvar. Även kursplanen i de naturorienterade ämnena förordar detta.
Inom det naturvetenskapliga ämnet fann vi att de flesta valt att arbeta på ett undersökande sätt genom hypotes, experiment, observation och slutsats.
I arbetsplanerna finns många gånger bra beskrivningar på vad som skall undervisas kring samt vad som skall göras, vilket vi känner är en stor trygghet när vi kommer ut som nyexaminerade lärare. Vi anser att det brister i utvärderingen, eftersom det inte finns några tydliga utvärderingsmål. Vi tror att det är mycket arbete för lärarna att bryta ner målen till att bli utvärderingsbara, ämnet är stort och abstrakt vilket kanske kan leda till att du som lärare blir ”mållös”.
En av oss åtta i gruppen hade en arbetsplan som visar på undervisningsstrategier, vilket blir väldigt konkret.
Vi har förstått att i förskolan så ses språket som en viktig del i verksamheten. Vi har sett att de arbetar mycket med teknik och naturvetenskap men att personalen själva inte uppfattar detta. Vi anser att språket kommer in i allt det som vi väljer att arbeta med, det är inte ett ämne för sig. Om de skulle välja att mer medvetet arbeta kring dessa ämnen så skulle andra begrepp kunna synliggöras i språket, vilket blir mer utvecklat anser vi. Vi anser för deras egen del att de skall få in natur och teknik i målen, för att tydliggöra för sig själva. Vi hade en förskola som arbetade med kroppens sinne men var själva inte medvetna om att det var ett naturorienterat ämne de arbetar med.
Vi i gruppen håller med Sjöberg (2000) som menar att det är viktigt att kunna motivera sitt arbete i skolorna, man bör skilja mellan motivering och mål. Samhällsaspekten bör finnas med när vi lär ut naturvetenskap eftersom det blir en större helhetssyn. Två viktiga motiveringar till att lära sig naturvetenskap är enligt Sjöberg nytta och bildning. Kunskap är makt och genom att undervisa i naturvetenskap menar vi att eleverna får chans att ta del av denna makt. Även Lpo94 pekar på vikten av en allmänkunskap för att kunna delta, förstå och reflektera över hur samhället fungerar och för att kunna ta sitt demokratiska ansvar. Även kursplanen i de naturorienterade ämnena förordar detta.
Inom det naturvetenskapliga ämnet fann vi att de flesta valt att arbeta på ett undersökande sätt genom hypotes, experiment, observation och slutsats.
I arbetsplanerna finns många gånger bra beskrivningar på vad som skall undervisas kring samt vad som skall göras, vilket vi känner är en stor trygghet när vi kommer ut som nyexaminerade lärare. Vi anser att det brister i utvärderingen, eftersom det inte finns några tydliga utvärderingsmål. Vi tror att det är mycket arbete för lärarna att bryta ner målen till att bli utvärderingsbara, ämnet är stort och abstrakt vilket kanske kan leda till att du som lärare blir ”mållös”.
En av oss åtta i gruppen hade en arbetsplan som visar på undervisningsstrategier, vilket blir väldigt konkret.
Vi har förstått att i förskolan så ses språket som en viktig del i verksamheten. Vi har sett att de arbetar mycket med teknik och naturvetenskap men att personalen själva inte uppfattar detta. Vi anser att språket kommer in i allt det som vi väljer att arbeta med, det är inte ett ämne för sig. Om de skulle välja att mer medvetet arbeta kring dessa ämnen så skulle andra begrepp kunna synliggöras i språket, vilket blir mer utvecklat anser vi. Vi anser för deras egen del att de skall få in natur och teknik i målen, för att tydliggöra för sig själva. Vi hade en förskola som arbetade med kroppens sinne men var själva inte medvetna om att det var ett naturorienterat ämne de arbetar med.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)